Fortsätt till huvudinnehåll

Hören, så får eder själ leva

 "Hören, så får eder själ leva." (Jes.55:3)

På altartavlan i ett bönehus står dessa ord skrivna. Hören, så får eder själ leva. 

Vad är det vi skall höra? Jo, Herrens ord och Herrens röst. I det ständiga brus vi ideligen omringas av, är det ofta inte säkert att vi kan uppfatta Herrens röst. Den stilla maningen som talar därinne. 

Vi har så många "måsten" vi tror att är så viktiga att göra, så mycket vi vill hinna med i livet, uppleva, se och njuta utav. Och det behöver inte vara fel. Frågan kvarstår dock, förmår vi att höra Herren tala då vi håller på med tusen andra ting än att söka oss närmare Gud och hans vilja. Och bibelläsningen, vad blir det av den. Mest ett mannakorn eller en kylskåpsvers? Eller studerar vi med glädje bokrullen? 

Att tvinga sig till att läsa blir inte alltid bra. Ibland är det ändå nästan tvunget för att ge näring åt den andliga människan. Går det långa tider utan kontakt med "den levande Guden" är det näst intill omöjligt att hålla sig vaken och då kan det gå som för de fåvitska jungfruarna, vi somnar fast vi inte tänkt det. Den andliga sömnaktigheten smyger på så sakta och förrädiskt. Du behöver inte leva i synd för att missa Herrens ankomst. Inte alls. Det räcker med att du är fullt engagerad i andra ting; arbete, intressen eller sällskap som tar hela din tid i anspråk.

Hören så får er själ leva. "Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar." (Hebr.4: 12). Det du. Det är ord och inga visor det. 

Vi säger och sjunger ibland om hur mycket vi älskar denne Jesus. Men att älska honom, men inte hans ord, då har du inte förstått vad det handlar om. De två är så tätt förenade med varandra så att de inte kan åtskiljas. I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud. Så inleds kärlekens evangelium, det evangelium Johannes nedtecknade. 

På tal om bönehus så hörde jag talas om en sångarevangelist som en gång stod utanför sin barndoms bönehus i Norrland. Utanför bönehuset satt en Jesusstaty fasthängd på väggen. Under sin barndoms dagar hade statyn varit hel, men när han i vuxen ålder återvände till platsen hade armar och ben försvunnit. Väder, vind och tidens tand hade varit framme. När han stod vid statyn och såg upp i ansiktet tyckte han sig höra följande. - Jag har inga händer, nu får du vara mina händer, jag har inga fötter, nu får du vara mina fötter.

Vill du som läser denna enkla hälsning vara händer och fötter åt konungarnas konung? Så att det också hos dig slår an denna ton, hören så får er själ leva.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.