Fortsätt till huvudinnehåll

Tacka Gud för din frälsning

" Ty det är ju inte änglar som han tager sig an; det är Abrahams säd som han tager sig an. Därför måste han i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bliva barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud, till att försona folkets synder. Ty därigenom att han har lidit i det att han själv blev frestad, kan han hjälpa dem som frestas." (Hebr. 2:16-18)

Det är inte änglar som han tar sig an. Änglarna, dessa himmelska varelser och budbärare, förstår inte till fullo frälsningens mysterium. (1Petr.1:12) Eftersom de flesta av änglarna inte syndat utan ständigt levt i kontakt med den levande Guden har de skonats från synden och dess konsekvenser. Bibeln talar dock om änglar som fallit i synd, (Judas v6, 1Petr.2:4) och här menas med största sannolikhet Lucifers fall. Hur detta uppstod i himlen, det är en fråga som länge sysselsatt de djupa teologerna utan att ha fått något övertygande svar, utan vi får blott ödmjukt konstatera att det hör Herren till.

Det är Abrahams säd som han tar sig an. Jesus kom till sina bröder i Israel, men de flesta kände inte igen honom, trots deras kunskap i det vad vi nu kallar för gamla testamentet. Han såg inte ut på det sätt som man hade tänkt sig honom och blev dessvärre för många till en stötesten. 

Den som blir frestad kan han hjälpa läser vi vidare och visst blir vi - mer eller mindre - frestade. Någon har sagt att om vi kommer Gud riktigt nära och verkligen får tjäna honom, då bryr sig inte djävulen om att antasta oss. Jag tror det är alldeles tvärt om, Ju närmare Gud du lever, desto mer intensiv blir kampen och attackerna mot dig. Minns dock att Gud frestar dig inte över din förmåga, han vill ha dig hem till himlen.

Om du tycker att du inte har så mycket att tacka Gud för, tag då och tacka honom för din frälsning, detta förunderliga mysterium som inte änglarna förmår att fatta och blicka in i, den frälsning som ger dig tillträde till det himmelska och till den härlighet som väntar.

Glöm inte bort att änglarna finns Att dom är här för att se hur vi har det Och dom kan hjälpa dig fast dom inte syns så glöm inte bort att änglarna finns.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.