Fortsätt till huvudinnehåll

Huru ljuva, o Gud, är för mig dina bud

 Förr talade vi ibland om helgelsemöten. Att helga sig och komma närmare Gud. Helgelsemötet vände sig i första hand till församlingen till skillnad mot väckelsemötet som riktade sig mer till de "utomstående" som inte var avgjorda till frälsning. Under avdelningen helgelse i Frälsningsarméns sångbok finner vi denna sång, skriven av Theodor Janson, officerare i Svenska frälsningsarmén. Den lyder:

1. Huru ljuva, o Gud, äro mig dina bud, Som mig bjuda från synden avstå. De mig visa ditt blod, Denna renande flod, Som min själ från dess fläckar kan två.

Kör: Nu jag tror, nu jag tror Där är rening för mig, Där är frid, översvinnerlig fröjd. Nu jag tror på ditt blod, Denna renande flod, Som flöt ned ifrån Golgata höjd.

2. Nu jag kommer till dig, Herre, rena du mig Och mig helga till hjärta och själ! Må var avgud jag fly, Må det onda jag sky Och du, Gud, bli min utvalda del!

3. O, låt gudomlig kraft Som en helande saft Flöda ner från ditt himmelska hus! Tryck din stämpel på mig, Hjälp mig leva för dig, Bliv du, Herre, mitt stöd och mitt ljus!

Melodin till sången är samma som; O, du dyrköpta själ och Då mitt hjärta var kallt om du händelsevis mer känner till de sångerna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.