Fortsätt till huvudinnehåll

Liknelsen om den stora måltiden

 Evangelisten Matteus skriver i sitt 22:dra kapitel, liksom Lukas i det 14:nde kapitlet om den stora måltiden då många var kallade, men få hörsammade inbjudan. Det är inte ofta jag hör någon använda denna text som utgångstext för predikan. Kanske den anses för kryptisk, uppoffrande eller för utlämnande att våga ge sig in på.

Liknelsen handlar om att ett stort bröllop är i antågande och många har fått sina inbjudningskort utskickade. Vanligen brukar ju många gilla bröllop, med dess glädje, förväntan och högtidsstämning. Men av någon anledning valde många av de vilka fått bröllopsinbjudningen att sända återbud. Det heter att de ville inte komma. Ursäkterna var många, den ene hade själv nyligen gift sig och hade inget intresse för någon annans bröllop, den andre hade skaffat sig nya dragdjur till åkern och ville hellre arbeta än vara med på något bröllop och den tredje ville hålla på med sina ekonomiska intressen, tjäna pengar.

Inte många ville delge brudparet glädjen att komma. Då blev fadern som stod som värd för kalaset vred och istället inbjöds de som inte aktades till något i samhället, fattiga, invalider och utstötta så att bröllopssalen skulle bli full.

Det är inte alldeles lätt att tolka denna liknelse och jag tror vi gör väl i att inte dra alla detaljer till sin yttersta spets. Men när Jesus kom ville inte hans egna, judefolket, ta emot honom. Prästerskapet förstod inte alls vem han var, men bland de fattiga, sjuka och enfaldiga blev han väl mottagen och de drogs till honom. Med andra ord är det Jesus som är brudgummen i denna liknelse och vad omständigheterna anbelangar, så har det inte hänt så särskilt mycket. De flesta i våra dagar är mest intresserade av sina intressen, sitt arbete och möjligheten att tjäna pengar. Det himmelska bröllopet får vänta.

Många lever mest för jord och värld. Jag skall lämna mig åt Gud då jag blir gammal, tycks man mena, men ju äldre man blir desto svårare är det att ändra kurs i livet. Tänk om himlen till stor del blir befolkad av de som inte aktades till något härnere, de som saknade status, karriär och "var något". Nu kommer ju inte någon in i himmelriket på grund av förtjänst, utan endast på grund av nåd, idel nåd. Samtidigt heter det ju också att ingen som säger Herre, Herre, inkommer i himmelriket, utan endast den som gör sin himmelska Faders vilja. (Matt.7:21).

Jag väntar med spänning på det stora bröllopet. Dessvärre verkar allt färre och färre dela denna glädje. Vi har ju så mycket att göra, det finns ju så mycket annat som är mer intressant och förresten, tror du verkligen han kommer så snart, skulle han verkligen komma nu? Tongångarna känns igen, allt är frid och fröjd, fastän det egentligen är alldeles tvärtom.

Än är dörren till Guds frälsningsark öppen, när som helst kanske den stängs igen. Se nu är den välbehagliga tiden, - nu är frälsningens dag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.