Fortsätt till huvudinnehåll

Församlingen är inget museum

 Läste i dagarna i tidningen Världen Idag, om en plats i vårt avlånga land där det var möjligt att i samma lokal vistas olika antal personer beroende av vad man gjorde i byggnaden. Detta hade naturligtvis med coronans framfart att göra. Öppnade man upp den gamla kyrkan som museum kunde 70 personer samtidigt vistas  i utrymmet men, märkligt nog, ville man sammankalla till gudstjänst, se, då är det åtta personer som gäller.

Det finns starka samhällskrafter som vill föra kristendomen i den riktningen. Placera kyrkan som ett museum från fornstora da´r, gärna på Skansen eller någon annan undanskymd plats. Den får på inga villkor vara en levande verklighet mitt i samhället, för idag, så skall vi vara toleranta, inkluderande och framför allt, så vet vi så mycket, vi är ju så kloka att det inte är klokt. Ändå säger skriften att vi inte skall hålla oss själva för kloka. (Rom.12.16). 

Avkristningen av samhället ökar för varje år som går och den äldre generationen kan blicka tillbaka på hur det samhälle, som de växte upp i såg ut. Utan att göra någon djupare samhällsanalys kan vi till vår stora sorg konstatera, att vårt land är något helt annat idag, då det gäller det andliga klimatet. Tiden bleve mig för kort att skriva om detta, dock kvarstår det faktum att det var länge sedan vi hade någon genomgripande väckelse. Visst har elden brunnit är och där men samhället har inte påverkats i större utsträckning.

Det är öppet på många håll och de existensiella frågorna kan inte fullständigt besvaras av vetenskapen. Samtidigt har den kristna tron mer och mer blivit en privatsak vi inte talar så värst mycket om. Evangelisationen har överlämnats åt mer eller mindre lämpade gatuevangelister medan många är rätt liknöjda med sin tillvaro. Min nästas frälsning angår mig inte längre......., och det värsta av allt, du och jag är många gånger likadana själva. Vi få bedrövat konstatera att elden, den som vi talar om, längtar efter och så innerligt behöver, den fattas. 

Elden på altaret får inte slockna, (3Mos.6:12) och ännu har inte glöden falnat fullständigt, men det eldsdop vi gammelkristna så väl behöver, kommer det någonsin att bli till verklighet? Sök Jesus, sök honom medan han låter sig finnas, de orden har vi hört många gånger. Tänk om de kunde bli än mera verkliga hos oss. Den levande Gudens församling, den tronar inte på museum, den är verksam bland Jesu Kristi efterföljare i det samhälle de lever och bor i och den får inte kvävas till döds. Må så ske, hur än framtiden gestaltar sig!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tredje världskriget

Har tredje världskriget redan inletts? Ingen aning. Vad vi i nuläget vet är att det är väldigt spänt mellan öst och väst. Riktigt spänt. Inte oväntat kan vi kasta ut frågan; Hur långt har vi egentligen kommit i det profetiska skeendet? Det beror på vem du frågar. Personligen tror jag inte det är särskilt långt kvar till Jesu tillkommelse. Finns det något samband mellan invasionen i Ukraina och att de judar som ännu bor kvar där skall återvända till Israel? Har den profetia som Emanuel Minos lyft fram där den gamla damen i Norge sett tredje världskriget bryta ut någon koppling till dagens händelser? Frågor  där vi anar ett svar utan att kunna stadfästa ett svar med säkerhet.  Finnmarksprofeten och gudsmannen Anton Johanson såg många syner och uppenbarelser som redan skedde under hans egen levnad. Han dog 1928. Skandinavien har knappast haft någon profet av hans kaliber när det gäller drömmar och syner som just denne fiskarbonde från nordligaste Norge. De syner som han såg angåe...

Jesus är Herre

Låt oss i dessa orostider hålla fast vid och låta fokuset vara på att Jesus är Herre. Han är Herre över det osynliga corona virus och han är Herre över krigets makter som bullrar borta i öst. En dag skall komma då alla tungor skall bekänna, vare sig de är i himlen, på jorden eller under jorden att Jesus  Kristus är Herre! Ära Halleluja! Detta är något att se fram emot med glädje!

Kontrovers

Ju kontroversiellare du är desto mer kan du bli använd av Gud. Ibland verkar det nästan så. Orädda kvinnor och män som går emot strömmen, normen, det som anses vedertaget som den allmänna uppfattningen. Med en tro som bär över alla djup och övervinner otrosbergen och dess fästen.  Vad skulle Sverige ha varit utan alla dem som vågade satsa? Som beslutade våga göra det som de brann för trots att de var utan pengar, utan fungerande skyddsnät men med en brinnande trosvision? Var finns dessa idag? Nog finns de, det är jag övertygad om.  Men denna materialism, skall den igen erövra världen när restriktionerna ( tillfälligtvis) släpps?