Fortsätt till huvudinnehåll

Församlingen är inget museum

 Läste i dagarna i tidningen Världen Idag, om en plats i vårt avlånga land där det var möjligt att i samma lokal vistas olika antal personer beroende av vad man gjorde i byggnaden. Detta hade naturligtvis med coronans framfart att göra. Öppnade man upp den gamla kyrkan som museum kunde 70 personer samtidigt vistas  i utrymmet men, märkligt nog, ville man sammankalla till gudstjänst, se, då är det åtta personer som gäller.

Det finns starka samhällskrafter som vill föra kristendomen i den riktningen. Placera kyrkan som ett museum från fornstora da´r, gärna på Skansen eller någon annan undanskymd plats. Den får på inga villkor vara en levande verklighet mitt i samhället, för idag, så skall vi vara toleranta, inkluderande och framför allt, så vet vi så mycket, vi är ju så kloka att det inte är klokt. Ändå säger skriften att vi inte skall hålla oss själva för kloka. (Rom.12.16). 

Avkristningen av samhället ökar för varje år som går och den äldre generationen kan blicka tillbaka på hur det samhälle, som de växte upp i såg ut. Utan att göra någon djupare samhällsanalys kan vi till vår stora sorg konstatera, att vårt land är något helt annat idag, då det gäller det andliga klimatet. Tiden bleve mig för kort att skriva om detta, dock kvarstår det faktum att det var länge sedan vi hade någon genomgripande väckelse. Visst har elden brunnit är och där men samhället har inte påverkats i större utsträckning.

Det är öppet på många håll och de existensiella frågorna kan inte fullständigt besvaras av vetenskapen. Samtidigt har den kristna tron mer och mer blivit en privatsak vi inte talar så värst mycket om. Evangelisationen har överlämnats åt mer eller mindre lämpade gatuevangelister medan många är rätt liknöjda med sin tillvaro. Min nästas frälsning angår mig inte längre......., och det värsta av allt, du och jag är många gånger likadana själva. Vi få bedrövat konstatera att elden, den som vi talar om, längtar efter och så innerligt behöver, den fattas. 

Elden på altaret får inte slockna, (3Mos.6:12) och ännu har inte glöden falnat fullständigt, men det eldsdop vi gammelkristna så väl behöver, kommer det någonsin att bli till verklighet? Sök Jesus, sök honom medan han låter sig finnas, de orden har vi hört många gånger. Tänk om de kunde bli än mera verkliga hos oss. Den levande Gudens församling, den tronar inte på museum, den är verksam bland Jesu Kristi efterföljare i det samhälle de lever och bor i och den får inte kvävas till döds. Må så ske, hur än framtiden gestaltar sig!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid