Fortsätt till huvudinnehåll

Församlingen är inget museum

 Läste i dagarna i tidningen Världen Idag, om en plats i vårt avlånga land där det var möjligt att i samma lokal vistas olika antal personer beroende av vad man gjorde i byggnaden. Detta hade naturligtvis med coronans framfart att göra. Öppnade man upp den gamla kyrkan som museum kunde 70 personer samtidigt vistas  i utrymmet men, märkligt nog, ville man sammankalla till gudstjänst, se, då är det åtta personer som gäller.

Det finns starka samhällskrafter som vill föra kristendomen i den riktningen. Placera kyrkan som ett museum från fornstora da´r, gärna på Skansen eller någon annan undanskymd plats. Den får på inga villkor vara en levande verklighet mitt i samhället, för idag, så skall vi vara toleranta, inkluderande och framför allt, så vet vi så mycket, vi är ju så kloka att det inte är klokt. Ändå säger skriften att vi inte skall hålla oss själva för kloka. (Rom.12.16). 

Avkristningen av samhället ökar för varje år som går och den äldre generationen kan blicka tillbaka på hur det samhälle, som de växte upp i såg ut. Utan att göra någon djupare samhällsanalys kan vi till vår stora sorg konstatera, att vårt land är något helt annat idag, då det gäller det andliga klimatet. Tiden bleve mig för kort att skriva om detta, dock kvarstår det faktum att det var länge sedan vi hade någon genomgripande väckelse. Visst har elden brunnit är och där men samhället har inte påverkats i större utsträckning.

Det är öppet på många håll och de existensiella frågorna kan inte fullständigt besvaras av vetenskapen. Samtidigt har den kristna tron mer och mer blivit en privatsak vi inte talar så värst mycket om. Evangelisationen har överlämnats åt mer eller mindre lämpade gatuevangelister medan många är rätt liknöjda med sin tillvaro. Min nästas frälsning angår mig inte längre......., och det värsta av allt, du och jag är många gånger likadana själva. Vi få bedrövat konstatera att elden, den som vi talar om, längtar efter och så innerligt behöver, den fattas. 

Elden på altaret får inte slockna, (3Mos.6:12) och ännu har inte glöden falnat fullständigt, men det eldsdop vi gammelkristna så väl behöver, kommer det någonsin att bli till verklighet? Sök Jesus, sök honom medan han låter sig finnas, de orden har vi hört många gånger. Tänk om de kunde bli än mera verkliga hos oss. Den levande Gudens församling, den tronar inte på museum, den är verksam bland Jesu Kristi efterföljare i det samhälle de lever och bor i och den får inte kvävas till döds. Må så ske, hur än framtiden gestaltar sig!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Min nya bok De svarade JA på kallelsen finns nu att förbeställa från Midnattsropet Förlag.  https://midnattsropet.se/produkt/de-svarade-ja-pa-kallelsen/  Från bokens baksida:  Följ med på en spännande tidsresa och möt 24 gudsmän och kvinnor som tjänade Gud på olika områden och platser under arton och nittonhundratalet.  Fattigdom, lidande och förföljelse hindrade inte dem att fullfölja sin kallelse. Denna bok vill förmedla hopp till efterföljare i vår nu så oroliga tid!

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Två viktiga ord !

      I mitt förra inlägg skrev jag något om den brustna förlåten. Ordet förlåt har två betydelser, dels det stora skynket i templet i Jerusalem, men ofta är det något annat vi tänker på då vi hör ordet förlåt. Betoningen är visserligen olika i det talade språket jämfört med det skrivna. Ändå är betydelsen av orden av stort evighetsvärde. Den brustna förlåten och försoningens betydelse tog jag upp i mitt förra inlägg. Utan den skulle vi inte nå himlen. Den andra betydelsen av ordet förlåt har även det konsekvenser för evigheten. Att förlåta sin nästa. När jag var ung tänkte jag ibland att nu har vi kommit så långt i vår överlåtelse att det där med förlåtelse det är inte så viktigt längre. Ack hur fel jag hade!  På samma sätt kunde jag tycka att bedja Fader Vår bönen mest var något religiöst, något som kyrkliga och "halvfromma" höll på med. Vi som tillhörde t.ex pingströrelsen eller var med i maranata behövde inte bedja den bönen eftersom vi var så "fria". Jag tror a