"Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa" (2 Mos. 20:16) "Saliga är de renhjärtade, ty de skall se Gud" (Matt.7:8)
Ärlighet, kort och gott ärlighet, är det inte det de två bibelverserna handlar om. Att vara ärlig inför Gud. Såhär, på första april, låt oss inte eftertrakta skämtet och viljan att lura vår nästa, utan fastmer att vara uppriktiga jämtemot varandra.
Visst kan vi skämta med varandra, men kom ihåg att det är stor skillnad på skämt och gyckel och steget vidare mot lögnen är inte så stort som vi lätt föreställer oss. Nu har jag på intet vis blivit lurad idag, tack och lov, men att inte ljuga, det är långt viktigare och värdefullare än vi tänker oss. Paulus skriver; Icke mot sanningen utan allenast för sanningen förmår vi något. (2 Kor.13:8) Och sanningen skall göra eder fria.
De flesta föräldrar vill att deras barn skall tala sant. Andra hyss och tillkortakommanden har en förälder ofta större överseende med och lättare att förlåta, men då barnet ertappas med att ljuga gör det ont i hjärtat, ja, det svider i själen. Hur är det inte då för vår himmelske Fader när vi träder fram inför honom, föredrar han inte ett uppriktigt hjärta som nalkas honom med all synd, sina misslyckanden och ständiga nederlag än den egenrättfärdiges egoistiska böner där han/hon försöker blidka Gud med sin egen rättfärdighet som inte når ända fram. Endast den ärlige får sin synd förlåten och där synden överflödar, där överflödar nåden till frälsning mycket mer.
Att skämta och gyckla varnar bibeln för och låt mig denna dag citera Emil Gustafson: - Till och med kristna författare tala om behöriga skämt. Men det är svårt att skilja på behörigt och obehörigt. Vad vi säkert vet är, att skriften varnar för skämt och gyckel och ställer det i jämbredd med sådana synder, som inte må nämnas bland de heliga. Men skörlevnad och all orenhet må icke ens nämnas bland er, såsom det anstår heliga, och skamligt väsende och dåraktigt tal eller gyckel, vilket alls intet höves, utan hellre tacksägelse. Intet dåraktigt tal gånge ut ur er mun (Ef. 4:29) Det ligger i de ungas natur att vilja roa sig och det skulle vara mördande för den glättighet, som utgör det unga livets blomma , att truga på dem en trumpen religion. Ingen människa kan ha flera skäl att fröjdas än unga troende. Men varken Jesus eller hans apostlar efterlämna såsom arv åt församlingen "det behöriga skämtet", och såvitt jag känner min bibel, har ingen av dess författare kryddat sitt tal med religiösa kvickheter.
Den fromhet och gudsfruktan som fanns förr är inte lika vanlig idag. Vi talar inte så mycket om helgelse längre även om citatet ovan gränsar till att inte få skoja alls, att humorn nästan blir synd. Men motivets uppriktighet bör vi inte ifrågasätta, den kärlek de gamla kämparna hade till sin Herre och uppdragsgivare är ytterst föredömligt och aktningsvärt.
En annan gestalt från förr, Finnmarksprofeten Anton Johanson värdesatte ärlighet högt vilket märks i den dialog han förde ombord på ett tåg där han strålat samman med en jude. Anton gladdes över att bli bekant med en utav "Guds egendomsfolk". De kom i trevligt samspråk med varandra, men när Anton en stund senare framhöll ärlighetens stora betydelse, förändrades stämningen i tågkupén. Trots hans ivriga försök att få sin reskamrat att förstå detta, lyckades han inte. - Det är ju den oärlige som förtjänar mest pengar, fick han till svar. Att den judiske mannen var en sådan "Mammondyrkare" gjorde Anton ledsen och han drog sig istället tillbaka.
Nej, låt oss tala sanning med varandra, vi evighetsvandrare. Inte gyckla med varandra och inte skämta om det som är heligt på ett sätt som Gud inte önskar. Han är ju trots allt en förtärande eld och det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer. Och det tror jag inte så många av oss vill. Låt oss istället fly till nåden och till Jesus så blir vi trygga och glada.
Kommentarer
Skicka en kommentar