Frälst och försonad

 Dagens citat innehåller påskens tema och Martti Simojoki skriver följande rader:

"Genom honom hava vi, de ena såväl som de andra, i en och samma Ande tillträde till Fadern." (Ef.2:18)

Vad betyder den frälsning, som vi upplever vid korsets fot? Det är en frälsning ifrån synden, säger du säkert. Alldeles riktigt! Men låt oss se på saken litet närmare. 

Man hör ofta beskrivas hur tungt det är att vara en syndens träl. Det är sant, ehuru det ju också finns en syndens vällust. Det är ingalunda alltid tungt att synda. Det är fåfängt att inbilla sig att syndarna alltid skulle längta efter frälsning.

Men en sak är i stället alltid svår: det är svårt för ett väckt samvete att på egen hand kämpa mot synden. Det är tungt och verkligt tröttande. Av denna orsak är också talrika människors kristendom för dem livets tyngsta börda.

Kristi kors befriar från denna börda. En annan har fullbordat verket och gjort allt redo för mig. "Näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid." Vilken näpst? Näpsten för de besegrade synderna, för de bekända synderna, för de ångrade synderna? Nej, "medan vi ännu var svaga, led Kristus, när tiden var inne, döden för oss ogudaktiga." Kristus har burit straffet för hela världens synd. Man blir inte dömd två gånger för samma brott. Han bar straffet i vårt ställe. Därför är vi fria. Vi behöver inte försöka förvandla oss i egen kraft för att vara Guds barn. "Alla är ni Guds barn genom tron, i Kristus Jesus." "Genom tron", inte för trons "skull". "Genom tron." För Kristi "skull" har tron denna underbara betydelse. Och vad är tro? Att vi går till Jesus med vår synd utan att försköna eller dölja något.

Frälsningen genom korset betyder alltså, att vi befrias från alla självgjorda ansträngningar att täckas Gud. Genom Jesu blod har vi tillträde till Fadern.

Tänk så underbart att man inte behöver försöka vara någonting, att man inte behöver pressa någonting ur sig själv! Vi får vila i Kristi fullbordade verk.

Bringar inte detta lovsången att ljuda i vår själ!