Det finns inget anseende till personen hos Gud

 "Gud, som ej är partisk för furstar och som inte aktar den rike mer än den fattige, emedan båda är hans händers vek." (Job. 34:19)

Martin Luther sade på sin tid att det som bibeln talar mycket om, det skall också vi tala och predika mycket om. Tre teman går som en röd tråd genom bibeln, ändå är de ämnena inte särskilt vanliga då vi lyssnar till en predikan; Guds rike, Israel och Jesu tillkommelse. 

Då jag slog upp detta bibelställe hos Job fann jag till min glädje att det fanns många angivna parallellställen under versen, både i Gamla och Nya Testamentet. Att Gud inte har anseende till personen betyder att den yrkestitel, sociala ställning eller ålder, kön och duktighet, den spelar ingen avgörande roll för honom. Det som han frågar efter är om du vill bli ett av hans barn och utföra de uppdrag åt honom som han anförtror dig. O, vad lätt det låter, vad fantastiskt, men ändå vill inte människan många gånger.

Och varför det, att det gång efter gång skall vara så svårt. Jag tror många av oss känner igen sig i den vånda vi ofta upplever, det är så mycket annat vi hellre vill göra, vi tycker att vi måste utföra och ursäktar oss med att vi inte är så duktiga på detta, någon annan är mer lämpad osv. Köttets kamp mot Anden, rädsla för vad våra medmänniskor skall tycka och säga och den egna bekvämligheten, detta som vi många gånger hatar, men som är så svårt att bli av med. 

Tänk att Han - den Gamle av dagar - Han har inte anseende till personen och Han använder den som det Honom behagar. Att det inte alltid blir som vi tänkt oss, tänk om det beror på att vi inte låtit Gud leda alla gånger, nej, det gäller att stå till Hans förfogande i de stora, som de små tingen i detta mycket märkliga tillstånd, vilket kallas för ett människoliv.