N. P. Wetterlund, - f. d. kyrkoherde, bl. a. i Dala-Floda - får stå för dagens tankar och citat. Han skriver:
"Beviset för Jesu läras gudomliga ursprung eller nyckeln till densamma antydes i dessa ord: Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå, om läran är från Gud eller om jag talar av mig själv. Alltså, var ligger nyckeln? Svar: i hjärtat, i viljan. Sök den då aldrig i de lärdes skolor, i böcker och system. Den finns icke där. Den ligger dig mycket närmare än så och är av mycket högre rang än så. Varje människa bär den på sig eller rättare: uti sig. (Härmed är intet förakt uttalat för den sanna lärdomen, som gör människan ödmjuk. Man märker Herrens ord: Se jag sänder till er profeter och vise och skriftlärde) (Matt.23:34)
Och den måste på grund av sakens natur ligga i hjärtat. Ty Jesu lära är, ha vi sett, en person. Men att en person finns till och hurdan han är, det lär jag i sanning att känna blott genom personlig bekantskap med honom. Och Jesu lära är liv; men liv lär jag känna blott genom att leva det. Och Jesu lära är praktik; men praktik fattar jag verkligen blott genom praktik. Och Jesu lära är Guds vilja eller offerlagen; men en vilja förstår jag bäst genom att vilja, vad den vill, att ställa mig under densamma.
Och Guds vilja eller offerlagen hava vi alla i vårt hjärta. Där har Gud, o människa, redan i skapelsen intalat sitt nej till allt ont och sitt ja till allt gott. Detta nej och detta ja är vårt väsens grundton, grundlag, vår högsta självbevarelsedrift. Och varje vaket samvete säger, att de två gudsorden är skrivna därinne.
Men utanpå Guds nej till det onda skrev Satan sitt ja till detsamma; och utanpå Guds ja till det goda skrev han sitt nej till detta - jag säger "Satan", ty att han finns till, det vet jag av personlig bekantskap med honom.
Så har då människan, som förut är antytt, två motsatta naturlagar inom sig, tvenne röster, en god och en ond. Och genom den onda rösten har Guds röst blivit mycket dämpad, nedtystad; men tystnat har den icke och tystnar aldrig i evigheten; ty den är dock, o människa, ditt väsens grundlag, och den sitter i, så länge ditt väsen finns till.
Och över varje människa - hon må vara jude, kristen eller hedning - svävar himmelens duva. Och i synnerhet i våra yngre år söker hon att ur vårt hjärtas djup framruva Guds nej och Guds ja samt lära oss lyssna till Ordet i vårt bröst och att böja oss att vilja Guds vilja därinne. Där nu en människa så låter "vilja sig" att vilja Guds vilja i praktisk utövning av densamma - där ha vi en sanningsmänniska med naturlig sanningsinstinkt, sanningslukt, sanningssmak och sanningssläktskap. Hon är av sanningen. Hon är en levande sanningsnyckel. Och om en sådan sade Herren inför Pilatus: Den som är av sanningen, han hör min röst.
Alltså, vad är nyckeln? Svar: den är liv. Eller rättare: den är hunger och törst efter liv, efter att kunna göra Guds vilja, att kunna säga nej till allt ont och ja till allt gott, hunger och törst efter att kunna leva. Men hunger och törst är ju liv, ty blott en levande kan hungra och törsta.
Så sök då aldrig denna nyckel på bokhyllan eller på "rabbinernas" läppar. Ty nyckeln till liv är liv. Endast livet ser livet; endast liv förstår liv. Blott ett nyckelhjärta fattar Jesu lära."
Kommentarer
Skicka en kommentar