Fortsätt till huvudinnehåll

Nyckeln till Jesu lära

 N. P. Wetterlund, - f. d. kyrkoherde, bl. a. i Dala-Floda - får stå för dagens tankar och citat. Han skriver:

"Beviset för Jesu läras gudomliga ursprung eller nyckeln till densamma antydes i dessa ord: Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå, om läran är från Gud eller om jag talar av mig själv. Alltså, var ligger nyckeln? Svar: i hjärtat, i viljan. Sök den då aldrig i de lärdes skolor, i böcker och system. Den finns icke där. Den ligger dig mycket närmare än så och är av mycket högre rang än så. Varje människa bär den på sig eller rättare: uti sig. (Härmed är intet förakt uttalat för den sanna lärdomen, som gör människan ödmjuk. Man märker Herrens ord: Se jag sänder till er profeter och vise och skriftlärde) (Matt.23:34)

Och den måste på grund av sakens natur ligga i hjärtat. Ty Jesu lära är, ha vi sett, en person. Men att en person finns till och hurdan han är, det lär jag i sanning att känna blott genom personlig bekantskap med honom. Och Jesu lära är liv; men liv lär jag känna blott genom att leva det. Och Jesu lära är praktik; men praktik fattar jag verkligen blott genom praktik. Och Jesu lära är Guds vilja eller offerlagen; men en vilja förstår jag bäst genom att vilja, vad den vill, att ställa mig under densamma.

Och Guds vilja eller offerlagen hava vi alla i vårt hjärta. Där har Gud, o människa, redan i skapelsen intalat sitt nej till allt ont och sitt ja till allt gott. Detta nej och detta ja är vårt väsens grundton, grundlag, vår högsta självbevarelsedrift. Och varje vaket samvete säger, att de två gudsorden är skrivna därinne.

Men utanpå Guds nej till det onda skrev Satan sitt ja till detsamma; och utanpå Guds ja till det goda skrev han sitt nej till detta - jag säger "Satan", ty att han finns till, det vet jag av personlig bekantskap med honom.

Så har då människan, som förut är antytt, två motsatta naturlagar inom sig, tvenne röster, en god och en ond. Och genom den onda rösten har Guds röst blivit mycket dämpad, nedtystad; men tystnat har den icke och tystnar aldrig i evigheten; ty den är dock, o människa, ditt väsens grundlag, och den sitter i, så länge ditt väsen finns till.

Och över varje människa - hon må vara jude, kristen eller hedning - svävar himmelens duva. Och i synnerhet i våra yngre år söker hon att ur vårt hjärtas djup framruva Guds nej och Guds ja samt lära oss lyssna till Ordet i vårt bröst och att böja oss att vilja Guds vilja därinne. Där nu en människa så låter "vilja sig" att vilja Guds vilja i praktisk utövning av densamma - där ha vi en sanningsmänniska med naturlig sanningsinstinkt, sanningslukt, sanningssmak och sanningssläktskap. Hon är av sanningen. Hon är en levande sanningsnyckel. Och om en sådan sade Herren inför Pilatus: Den som är av sanningen, han hör min röst.

Alltså, vad är nyckeln? Svar: den är liv. Eller rättare: den är hunger och törst efter liv, efter att kunna göra Guds vilja, att kunna säga nej till allt ont och ja till allt gott, hunger och törst efter att kunna leva. Men hunger och törst är ju liv, ty blott en levande kan hungra och törsta.

Så sök då aldrig denna nyckel på bokhyllan eller på "rabbinernas" läppar. Ty nyckeln till liv är liv. Endast livet ser livet; endast liv förstår liv. Blott ett nyckelhjärta fattar Jesu lära."


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid