Giv med glädje

 Lektor Waldenström skrev på sin tid en betraktelse, aktuell också i våra da´r. Texten hämtade han från Matt. 5:42: "Giv honom, som beder dig, och vänd dig icke ifrån honom, som vill låna av dig."

"Detta är en för oss mycket viktig punkt, på vilken vi ha gruvligen syndat. Det skulle alltid vara oss en sådan glädje att hjälpa och tjäna den fattiga nästan, att vi borde räkna det såsom en nåd samt dagligen bedja Gud bereda oss tillfälle därtill. Ja, vi borde av hjärtat tacka honom, när han gett oss ett sådant tillfälle. Men nu är tvärtom vår natur så beskaffad, att vi ofta känna oss besvärade därav. Och om vi än hjälpa och ge, så sker det dock ofta med njugghet och motvilja. Man tycker att man har så mycket utgifter själv, att man för framtiden behöver allt, vad man har, för egen del osv, ändock man väl vet, att man har så tillräckligt, att man alls inte skulle behöva lida någon brist för egen del, om man gav något åt den nödställde och bedjande.

Var vi själva i den nödställdes kläder, skulle vi väl kunna säga, vad han borde göra, om han var i vår ställning. Men när det gäller att göra, vad vi under liknande omständigheter själva ville av andra erfara, o, då är vi tröga och ha mycket större lust att dra igen penningpungen än att öppna den. Och det förskräckligaste av allt är, att ju fullare penningpungen är, desto svårare är han att öppna. De rikaste är ofta de girigaste. Har man mindre, går det mycket lättare att ge. Då kan man ock tänka, att om man hade mer, så ville man ge mer. Men när man får detta mer, som man önskat, så går det tvärtom.

'Saliga är de barmhärtiga, ty dem skall ske barmhärtighet! Matt. 5: 7 '."