Fortsätt till huvudinnehåll

Helbrägdagörelse genom tro

 " Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen; och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåtet." ( Jak. 5: 15 )

Ett bibelord vi ofta hänvisar till då vi talar om helbrägdagörelse genom tro. Skilda översättningar använder olika ord när det gäller den första satsen här ovan. Det talas om att trons bön skall frälsa eller rädda den sjuke. Sanningen om helbrägdagörelse verkar på många håll bli mer och mer sällsynt ibland oss. Har vi blivit så förnuftiga, kommit så långt att vi inte knappt talar om detta längre. Har läkarvetenskapen ersatt den enkla tron helt och hållet eller räknar vi med ett ingripande från "Den gamle av dagar"?

Tack och lov finns det de ( dock inte så mycket under dessa coronatider ) som fortsätter praktisera denna uppmaning ute bland folk, även bland dem som inte själva bekänner sig som kristna, att Jesus kan hela dig.

Vågar vi predika och praktisera detta i en tid som denna? Jag läste en gång, ett gammalt tidningsurklipp där den då unga Donald Bergagård proklamerade; " Jag är redo att gå i fängelse för sanningen om helbrägdagörelse" Det du, hur många av oss vågar säga detta idag. Att så frimodigt stå upp för sin tro på det sättet.

Det är inte så ovanligt att den som fått helbrägdagörelsens gåva i ett större mått; inte själva blir helade. Varför , ja, det tror jag mer än en undrat över. Det är inte alltid lätt att förstå Herrens outgrundliga vägar. Att bedja, det som borde vara så okomplicerat enkelt, vad hopplöst svårt är det inte många gånger. 

Skall vi få se tecken och under ske rätt framför våra ögon -  nu i dessa yttersta dagar? Apostlagärningarna - i vår tid! Frälsningsundret är dock det största då en ny människa föds in i Guds rike. Men visst gläds vi storligen över undret, då de sjuka blir friska, blinda se, döva höra och lama gå. Detta förunderliga, övernaturliga, vilket inte kan förklaras på ett naturligt sätt, utan det måste upplevas. Hos Herren är makten. Låt oss förtrösta på honom!

Underbar hälsa sjuklingar få, döva få hörsel, lama uppstå. Blinda få syn och krymplingar gå. Prisande Gud också.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Min nya bok De svarade JA på kallelsen finns nu att förbeställa från Midnattsropet Förlag.  https://midnattsropet.se/produkt/de-svarade-ja-pa-kallelsen/  Från bokens baksida:  Följ med på en spännande tidsresa och möt 24 gudsmän och kvinnor som tjänade Gud på olika områden och platser under arton och nittonhundratalet.  Fattigdom, lidande och förföljelse hindrade inte dem att fullfölja sin kallelse. Denna bok vill förmedla hopp till efterföljare i vår nu så oroliga tid!

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Två viktiga ord !

      I mitt förra inlägg skrev jag något om den brustna förlåten. Ordet förlåt har två betydelser, dels det stora skynket i templet i Jerusalem, men ofta är det något annat vi tänker på då vi hör ordet förlåt. Betoningen är visserligen olika i det talade språket jämfört med det skrivna. Ändå är betydelsen av orden av stort evighetsvärde. Den brustna förlåten och försoningens betydelse tog jag upp i mitt förra inlägg. Utan den skulle vi inte nå himlen. Den andra betydelsen av ordet förlåt har även det konsekvenser för evigheten. Att förlåta sin nästa. När jag var ung tänkte jag ibland att nu har vi kommit så långt i vår överlåtelse att det där med förlåtelse det är inte så viktigt längre. Ack hur fel jag hade!  På samma sätt kunde jag tycka att bedja Fader Vår bönen mest var något religiöst, något som kyrkliga och "halvfromma" höll på med. Vi som tillhörde t.ex pingströrelsen eller var med i maranata behövde inte bedja den bönen eftersom vi var så "fria". Jag tror a