Fortsätt till huvudinnehåll

Helbrägdagörelse genom tro

 " Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen; och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåtet." ( Jak. 5: 15 )

Ett bibelord vi ofta hänvisar till då vi talar om helbrägdagörelse genom tro. Skilda översättningar använder olika ord när det gäller den första satsen här ovan. Det talas om att trons bön skall frälsa eller rädda den sjuke. Sanningen om helbrägdagörelse verkar på många håll bli mer och mer sällsynt ibland oss. Har vi blivit så förnuftiga, kommit så långt att vi inte knappt talar om detta längre. Har läkarvetenskapen ersatt den enkla tron helt och hållet eller räknar vi med ett ingripande från "Den gamle av dagar"?

Tack och lov finns det de ( dock inte så mycket under dessa coronatider ) som fortsätter praktisera denna uppmaning ute bland folk, även bland dem som inte själva bekänner sig som kristna, att Jesus kan hela dig.

Vågar vi predika och praktisera detta i en tid som denna? Jag läste en gång, ett gammalt tidningsurklipp där den då unga Donald Bergagård proklamerade; " Jag är redo att gå i fängelse för sanningen om helbrägdagörelse" Det du, hur många av oss vågar säga detta idag. Att så frimodigt stå upp för sin tro på det sättet.

Det är inte så ovanligt att den som fått helbrägdagörelsens gåva i ett större mått; inte själva blir helade. Varför , ja, det tror jag mer än en undrat över. Det är inte alltid lätt att förstå Herrens outgrundliga vägar. Att bedja, det som borde vara så okomplicerat enkelt, vad hopplöst svårt är det inte många gånger. 

Skall vi få se tecken och under ske rätt framför våra ögon -  nu i dessa yttersta dagar? Apostlagärningarna - i vår tid! Frälsningsundret är dock det största då en ny människa föds in i Guds rike. Men visst gläds vi storligen över undret, då de sjuka blir friska, blinda se, döva höra och lama gå. Detta förunderliga, övernaturliga, vilket inte kan förklaras på ett naturligt sätt, utan det måste upplevas. Hos Herren är makten. Låt oss förtrösta på honom!

Underbar hälsa sjuklingar få, döva få hörsel, lama uppstå. Blinda få syn och krymplingar gå. Prisande Gud också.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.