Fortsätt till huvudinnehåll

Manna i öknen

 Du har säkert hört talas om mannat i öknen. Under Israels folks stora exodus-uttåg från Egypten under ledning av Moses vandrade folket runt 40 år i öknen. Av fullt förståeliga skäl knorrade man och det var absolut ingen åtråvärd uppgift att vara banérförare för dessa. Matfrågan, hur skulle exempelvis den lösas? De befann ju sig långt borta från odlade åkermarker och hur många villebråd måste inte fällas för att mätta den mångtusende folkskaran. Moses fick lov att vända sig till Gud.

När morgonen grydde låg något som liknade rimfrost på marken. ( 2 Mos 16: 14 ). Folket förstod ej vad det var, detta manna, som tillrett blev en slags honungskaka. ( 2 Mos 16:31 ). Ibland reflekterar vi inte över vad mannat var för något, utan tänker lätt att det där var någon " billig nödlösning för gnällspikarna". Det var inte alls frågan om någon fängelseföda, att leva på vatten och bröd ungefär. Nej, inte alls. Gud sände dem riktig mat, närapå som att duka upp ett restaurangbord - mitt i öknen. När Herren välsignar gör Han det ordentligt, utan att alla gånger ta hänsyn till om du förtjänar det eller inte.

Ändå blev folket efter ett tag trött på den enahanda födan. De ville ha den Egyptiska kosten tillbaka; fisk, gurka, melon, purjolök, rödlök, vitlök och kött ( märk sådant vi fortfarande äter idag ). Moses och Herren hade en dispyt  med varandra ( 4 Mos kap 11 ). Sedan fick de kött en månad, i sådana mängder att de verkligen tröttnade på födan. Gud gav dem, om än ytterst motvilligt vad de begärde. Konsekvenserna fick de stå för själva. 

Visst känner vi igen oss i denna berättelse. I tider som dessa vi nu lever i, med ofrivillig isolering och en oviss framtid framför oss, blir vi lätt missnöjda, längtar tillbaka till det som varit och Gud känns måhända avlägsen.

Gud har inte glömt oss, inte alls. Men se, ibland har Han sina tidtabeller och bönesvaret dröjer. Och Han h a r omsorg om oss på samma sätt som markens liljor och himlens fåglar. Om han under gamla förbundets dagar tog hand om sitt ofta olydiga folk, - hur mycket mer - skall Han då inte nu i nya förbundets tidsålder löna den som söker Honom. Ge inte upp, om än svaret dröjer. Förbida Hans tid. Det är inte lätt på något vis, det behövs inte så mycket innan vi blir otåliga och överväger att ge upp. Låt oss inte blott tala om att gå till Herren utan fastmer praktisera det i handling.

Ja, Jesus är vår klippa i ökenland, i ökenland, i ökenland. ja, Jesus är vår klippa i ökenland Ett fäste uti stormens tid.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid