Fortsätt till huvudinnehåll

Låt mig dricka ur krukan


För några minuter sen lyssnade jag på den sången insjungen av Arne Imsen. En sång med utgångspunkt från den händelse där Mästaren Jesus Kristus mötte en samaritisk kvinna. Här möter vi något av en mänsklig sida hos Mästaren själv det heter nämligen att han var trött av vandringen och slog sig ned vid en brunn. En utstött "dålig" kvinna kom för att hämta vatten. Jesus gick emot vad som förväntades av honom hur han skulle förhålla sig emot den sortens folk. En samaritiska som saknade moral, henne skulle man ha på ett mycket betryggat avstånd från sig och sin familj. Många, inte endast på den tiden utan än idag, skulle nog, måhända i bästa välmening, tyckt att Jesus skulle rest sig och gått vidare då han såg kvinnan komma. Han måste ju ha sett vad hon liksom "gick" för. Jag tror på inget vis att han var så trött att han helt enkelt inte orkade gå iväg. Inte alls. Men hur skulle hon förstå att Jesus var Messias om han inte hade talat med henne. Han kunde förvisso ha tillkallat änglar och låtit dem istället fått förmånen att berätta för henne vem han var. Men skulle vittnesbördet varit lika starkt och övertygande? Jag tror inte det. Det framkommer tydligt att hon var en kvinna som kände till de profetiska skrifterna. Hon visste nämligen att Messias skulle komma.-Jag vet att Messias, som kallas Kristus, skall komma; när han kommer skall han förkunna oss allt.(Joh.4:25). Hur aktivt hon väntade på detta säger oss inte Skriften. Men mötet med Jesus gav en reaktion. Istället för att känna sig förnärmad över att bli avslöjad, erkände hon honom först som profet och efter att han gett svar på hennes fråga trodde hon att han var Messias. Hon bekänner honom visserligen inte som Messias eftersom lärjungarna samtidigt uppenbarar sig. Men hennes handlande visar på att hon verkligen trodde detta. Hon lämnade sin vattenkruka och skyndade till staden Sykar för att berätta vad hon varit med om. Och folk från den stan gick ut för att få se honom.

Ett möte med Jesus förvandlade hennes liv! Eftersom hon knappast tillhörde de populära i stan skulle det inte ha varit alldeles självklart att hon skulle gått dit. Hon kunde lika gärna gått för sig själv och tänkt på, vad var det egentligen jag var med om. Kunde han månntro varit den Messias skrifterna talar om. Och på så sätt behållit hela mötet med Jesus för sig själv. Det fanns ju risk för att de inte ville lyssna på henne. Ändå gick hon. På samma sätt har det varit med miljontals människor senare. När de mött Jesus på ett eller annat sätt har de berättar vidare vad de upplevt och varit med om. Nu till sången som inledde detta inlägg

Låt mig dricka ur krukan utav vattnet du har, Sade Jesus till kvinnan och han fick då till svar: Hur kan du som är jude be om vatten av mig? Samaritiska är jag, en förklaring begär jag, Hon förundrade sig.

Om du endast förstode denna gåva Gud ger, Och vem den är som talar och om vatten dig ber, Du av honom begärde och det skulle då ske, Att du fick av det vatten, detta levande vatten, som ej världen kan ge.

Var och en som här dricker av det vatten jag ger, Han skall aldrig mer törsta, såsom annars ju sker. Ty det vatten jag giver evigt liv i sig har, Det i honom skall välla som en levande källa, Som en ström alla dar.

Herre, giv mig det vattnet, att min törst tager slut, Så jag slipper att ha det som jag haft det förut. Denna kvinna blev bönhörd och det blir även du. Bed som kvinnan den dagen och Guds gåva mottag den Löftet gäller ännu.

Kommentarer

  1. Den sången är fin och talande. /// Maria

    SvaraRadera
  2. Den sången sjöng jag i min ungdom. Tror det är Ingvar Nilsson, som skrivit den.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid