Stefans tankar

 Låt mig presentera en alldeles ny dikt, skriven julafton 2020 av undertecknad Jul i coronatid- o vad trist. Ej mer än åtta få vi denna julafton vara. Inga dignande bord med släkten förvisst. Ingen dans kring gran med stor barnaskara. Så säger oss detta års nya Gud. Följ Folkhälsomyndigheternas rekommendationer! Att hålla distans är det nya bud Och det skall gälla i jordens alla zoner. Julfreden i Åbo utlyses igen men inför ett dystert, folktomt torg. Ingen glädje bland barn, kvinnor och män. Ej hornorkestern spelar: "Vår Gud är oss en väldig borg". Underförstått hörs ropen skalla " Du kan vara en smittbärare av död". Distansera er från varandra, det gäller alla. Både för den som har det bra och för den som lider nöd. En fattigdom detta år sig utspridit bland de som haft sitt arbete i vissa branscher. Välfärdssamhället ur deras händer nu glidit. Det hårda klimatet, ger det dem nya chanser? Den osynlige fienden, ett ynka virusskit, skapat fruktan och ångest hos många...

 En märklig fråga måhända. Är det landet mer drabbat än andra länder? Förvisso låg deras sittande regeringschef i koma under våren. Det talas om en mer dödlig variant som härjar därborta. Är det en "dom" som går över landet. Frågorna är många. Vi har inget säkert svar, inte än i alla fall. Få länder har påverkat den kristna världen som Storbrittanien. Genom kolonierna bedrevs mission i andra länder tidigare jämfört med oss andra. William Carey åkte till Indien och vann stora segrar för Guds rike, bröderna Wesley verkade på hemmaplan, C H Spurgeon drog fulla hus i London medan William Booth med följe rörde sig ute bland de fattiga, nedgångna och modslagna trashankar och fyllbultar med evangeliet visat i praktisk handling.  Idag har landet blivit sekulariserat, skiljer sig inte nämnvärt mot sina grannländer. Från den tid då drottning Victoria mäktigt regerade över stora delar av världen finns inte mycket kvar. Kämpar som t.ex. Smith Wigglesworth höll elden brinnande. De väckels...

 Evangelisten, den f.d. tulltjänstemannen Matteus skriver i sitt 4:de kapitel, de elva första verserna om 40 dagar då Jesus Kristus blev frestad i öknen av den onde själv. Ändå heter det att han blev ditförd av Anden. Strax innan hade han blivit döpt av Johannes som av fullt förståeliga skäl tvekade inför den märkliga uppgift det innebar, att döpa honom, den syndfrie, som han själv var en förelöpare till. För att uppfylla all rättfärdighet.  Då fyrtio dagar och nätter hade gått tillända blev han omsider hungrig. Inte det minsta konstigt eftersom han var både hundra procent Gud och hundra procent människa. Satan såg då sin möjlighet att få honom på fall och trädde således fram.  "Är du Guds Son, så bjud att dessa stenar bli bröd". De kroppsliga, lekamliga behoven ifrågasattes. Han kunde naturligtvis gjort det han här blev uppmanad att göra. Men han svarade och sa:" Det är skrivet, människan skall leva inte endast av bröd, utan av allt det som utgår av Herrens mun." H...

 Tidig eftermiddag och det är redan mörkt ute. Inte kolsvart alls men grådiset har sänkt sin slöja över bygden. Passar på att dela med mig av en sång skriven av Lydia Lithell. Det mörknar alltmera i tiden, och skymningen faller på. Snart frälsningens dag är förliden, o kom, när du nåd kan få! Kör.: Skynda till Jesus, förr´n sol går ner! Skuggorna längas allt mer och mer. Skynda till Jesus! Din dag är kort, tiden med hast flyr bort. O, kom nu i aftonens timma! Ja, kom innan nattens tid! Hos Frälsaren skall du förnimma en underbar ljuvlig frid. Dock aftonens vindar de bära till väntande skaran bud. Vår himmelske brudgum är nära, snart hämtar han hem sin brud. Det mörknar, men blodtvagna släkten snart väntar en morgon ljus. När ändad är aftonväkten, då väntar dem Faderns hus. En inbjudan att komma fram till Jesus. Under väntetiden.  Solen har lyst med sin frånvaro (om man nu kan uttrycka sig så) ett antal dagar. Men Lammet, han som själv är solen lyser dock, frågan är om vi ser d...

 Under sång och dans skall man säga: "Alla mina källor är i dig" (Ps87: 7) Vi har rätt att vara glada. Guds rike består i rättfärdighet, frid och glädje. Och i kraft!  Ibland har jag mött kristna som nästan menar att det är synd att vara glad. Men behöver vi inte glädje i denna mörka tid då vi strängt uppmanas att isolera oss från varann. Om du säger till en djupt, deprimerad människa, förändrades i sitt mörker med coronarädslan djupt hängande över sig, att Gud vill inte du ska vara glad, tror du då han / hon är öppen för att lyssna till evangelium? Knappast.  Nej, låt oss ha vår glädje i Gud. Amen, Halleluja! Och kraft till att hålla ut hela vägen hem.. 

Dagens sång O syskon låt oss dricka utur källan, Som klar och frisk nu ständigt väller fram. Den öppnades av Jesus Krist, vår Herre. Då han på korset tog vår synd och skam. Kör: Den väller Härligt Den väller mäktigt. Och här får alla dricka som blott vill. Ty se den räcker för alla släkten. Fast många druckit re´n den räcker till. Och du som törstar efter friska flöden. Var stilla blott nu invid källans rand. Och giv dig tid att dricka djupt och sakta Och strömmen härlig fyller dig med fröjd. Och djupare du dricker, mer det smakar. Du vila ständigt får vid källans rand. Ty se du finner att den källans vatten. Den giver åt din ande kraft och mod. Och sedan styrkt utav dess friska flöden. Du tala vill för andra själar om. Var de sin törst skall kunna nu få släcka. Du ropa vill till andra, kom, o kom.

 Som sagt var, det blev ingen nobelfest detta ödesmättade år. Ingen internationell uppmärksamhet, inga högtidliga ceremonier, ingen prisutdelning i konserthuset, ingen bankett i stadshuset och inga kungliga galablåsor att beskåda. Feststämningen är utbytt mot virusrädslan. Alfred Nobel, en man som levde ett kringflackande liv, internationell på många sätt, ingen sällskapsmänniska i de fina salongernas glans men med sinne för ekonomi. Om han inte testamenterat sina tillgångar på det sätt han gjorde, skulle många ha känt till honom då? Visserligen uppfann han dynamiten, så alldeles okänd skulle han inte ha varit. Dock är det den årliga prisutdelningen som gjort honom känd för eftervärlden. Med mottot: I mänsklighetens tjänst. Så gott som alla av oss, kommer inte ens i närheten av att ens vara påtänkt för ett förslag till att nomineras som kandidat till nobelpriset. Våra insatser därtill är alldeles för ringa, betydelselösa och anspråkslösa. Om detta torde vi alla vara överens. Hur de...