Jesu frestelse i öknen

 Evangelisten, den f.d. tulltjänstemannen Matteus skriver i sitt 4:de kapitel, de elva första verserna om 40 dagar då Jesus Kristus blev frestad i öknen av den onde själv. Ändå heter det att han blev ditförd av Anden. Strax innan hade han blivit döpt av Johannes som av fullt förståeliga skäl tvekade inför den märkliga uppgift det innebar, att döpa honom, den syndfrie, som han själv var en förelöpare till. För att uppfylla all rättfärdighet. 

Då fyrtio dagar och nätter hade gått tillända blev han omsider hungrig. Inte det minsta konstigt eftersom han var både hundra procent Gud och hundra procent människa. Satan såg då sin möjlighet att få honom på fall och trädde således fram. 

"Är du Guds Son, så bjud att dessa stenar bli bröd". De kroppsliga, lekamliga behoven ifrågasattes. Han kunde naturligtvis gjort det han här blev uppmanad att göra. Men han svarade och sa:" Det är skrivet, människan skall leva inte endast av bröd, utan av allt det som utgår av Herrens mun." Han svarade genom att citera skriften. Trots att det kroppsliga behovet här blev konfronterat valde han lydnad. Det "andliga" gick först så att säga, det uppdrag han nu var i inledningsfasen att träda fram i. 

"Därefter tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom uppe på helgedomens mur och sa till honom: Är du Guds Son, så kasta dig ned; ty det är skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten. Jesus svarade honom: Det är ock skrivet: Du skall inte fresta Herren din Gud"

Något våghalsigt äventyr med en "flygfärd i tro" blev det inget utav. Inga övernaturliga krafter manifesterades. Endast ett svar om att inte fresta Gud. Den bild av Jesus som "superhjälten" vilken vi möter då och då, är den realistisk alla gånger? De övernaturliga fenomen vi längre fram möter i evangelierna såsom vatten förvandlat till vin, bespisningsundret, då han gick på vattnet, hela hans helbrägdagörande-verksamhet och uppväckandet av döda lyser än med sin frånvaro. Jag erkänner gärna, om än motvilligt, att jag inte till fullo förstår alla hemligheter som ligger förborgat i detta svar.

"Åter tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg, och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sa till honom: Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig". Vilket erbjudande! Att få regera över världen. För den som söker någon form av maktlystnad, att ha något att säga till om och få en lysande position och karriär kan inte få ett större slagkraftigt förslag än detta. Men Jesus svarade: "Gå bort, Satan, ty det är skrivet: Herren, din Gud ,skall du tillbedja och honom allena skall du tjäna!" 

Naturligtvis talade djävulen lögn, eftersom han varit en mandråpare ända från begynnelsen (Joh 8:44) dock är världen än i hans våld. Stunden då Jesus skall komma att bli regent som konung på jorden var inte kommen. Han måste först, lida, dö och uppstå. Någon "kupp" jämtemot sin Far var det inte fråga om, något försök till ett maktövertagande likt djävulen gjorde han inga anspråk på. Efter fyrtio dagar av ensamhet, hunger och hemlöshet framstod han som en övervinnare som trots nyss nämnda förhållanden ändå kunde tacka nej till upphöjelsen. 

Då lämnade djävulen honom; och se, änglar trädde fram och betjänade honom. Vad detta bestod i framkommer inte, men troligen var det nu dags för att äta jordisk föda igen. Han hade med bravur bestått provet.

Något av ett mandomsprov inför sin fortsatta uppgift. Inga svårigheter var för stora för att stå emot, tilliten till sin Far stod fast. Då han vet hur det är, den många gången svåra konsten att vara människa, får vi vända oss till honom då nöden är som störst. Han förstår oss då livet ibland verkar grymt, outhärdligt, hopplöst helt enkelt.

Den som varit med länge "på vägen" minns säkert syndakatalogen. Den växlade beroende på vilket sammanhanget var. Men de synder vilka vi förknippar dit ser vi inte så mycket av, då vi betraktar vad det var för något Jesus frestades i. Vi kan naturligtvis fråga oss varför? Djävulen hämtade exempelvis inte en vacker, välsvarvad kvinna som utstrålade åtrå och begär, för att väcka lust till det motsatta könet, lättklädd och flirtig så det stod härliga till. Ej heller hämtade han Jerusalems skvallertackor för att delge honom människors misslyckande att gotta sig i, inga tunnor av sött vin rullades ut i öknen, inga filosofer som försökte omvända honom till att tro på slumpen och alltings meningslöshet eller något annat motsvarande. 

För varje frestelse svarade han alltid med ett bibelord. Vare sig hunger eller törst, ensamhet eller övergivenhet ( i vilken omfattning han än uppfattade detta), möjligheten att bli rik och få verkligt inflytande i det dåvarande samhället, inga guldmynt eller silverdenarer gav han efter för. Han fullbordade sin Faders råd och tackade nej till all form av världslig framgång. Hans uppgift var något helt annat, av himmelsk karaktär, vars följder skulle påverka världen tvåtusen år framöver. Minst!

"Han som var till i Guds-skepnad, men inte räknade jämlikheten med Gud som ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har och Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, deras som är i himlen, och deras som är på jorden och deras som är under jorden, och för att alla tungor skall bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre." (Fil. 2:6-11)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Två viktiga ord !

En dikt