Det mörknar alltmera i tiden

 Tidig eftermiddag och det är redan mörkt ute. Inte kolsvart alls men grådiset har sänkt sin slöja över bygden. Passar på att dela med mig av en sång skriven av Lydia Lithell.

Det mörknar alltmera i tiden, och skymningen faller på. Snart frälsningens dag är förliden, o kom, när du nåd kan få!

Kör.: Skynda till Jesus, förr´n sol går ner! Skuggorna längas allt mer och mer. Skynda till Jesus! Din dag är kort, tiden med hast flyr bort.

O, kom nu i aftonens timma! Ja, kom innan nattens tid! Hos Frälsaren skall du förnimma en underbar ljuvlig frid.

Dock aftonens vindar de bära till väntande skaran bud. Vår himmelske brudgum är nära, snart hämtar han hem sin brud.

Det mörknar, men blodtvagna släkten snart väntar en morgon ljus. När ändad är aftonväkten, då väntar dem Faderns hus.

En inbjudan att komma fram till Jesus. Under väntetiden. 

Solen har lyst med sin frånvaro (om man nu kan uttrycka sig så) ett antal dagar. Men Lammet, han som själv är solen lyser dock, frågan är om vi ser det och förnimmer hans närvaro i dessa orosdagar? Han finns bakom molnen ändå.....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Två viktiga ord !

Innan ditt rike blev kartlagt