Stefans tankar

Läste för en halvtimme sen i lokaltidningen om en man som fått sin bok utgiven. Jag hade aldrig hört talas om honom förut. Han beskrev händelseutvecklingen , med början i hur han kom på idèn till boken, fram tills den kom från tryckeriet och han kunde hålla den i sin egen hand. Igenkänningsfaktorn var total, även om hans bok var nästan fyra gånger större än min och hans arbetsinsats långt större än min- av naturliga skäl. Kan inte låta bli att citera hur Stor-Brittaniens forne statsminister, Sir Winston Churchill beskrev arbetets gång: " Till en början var det ett nöje, sedan blev det en leksak, så en älskarinna och till sist en tyrann!"  Det som grep mig var den information som avslutade artikeln. Av alla manus- ca en halv miljon per år enligt hans uppgifter- var det endast tiotusen som kom ut i tryck. Det innebär- hör och häpna- endast två procent. Det svindlar för min inre syn. Till dessa två procent hör min bok. Ursäkta om någon tycker att jag skryter alldeles förfärligt,...

Nu följer ett utdrag från boken Ödemarkens apostel av Oscar Rönnbäck som handlar om Lars Levi Laestadius. -"Tror Ni", frågar Laestadius, "att en sann kristen, vars rike ej är av denna värld, vars eviga samfund är i himlen, vars seger ligger i begärens undertryckande, vars frihet syns bestå i tyglande av de sinnliga lustarna och vars själsstorhet framför allt visar sig i, att han med jämnmod kan uthärda de orättvisor, som ogudaktiga människor tillfoga honom, tror ni att den som av denna världens bekvämlighet inget annat åstundar, än att det må tillåtas honom att behålla sin tro på Gud och vår Herre Jesus Kristus ren, orörd och oanfäktad; tror ni- säger jag- att den, som kan finna sig i förtryck utan hat, utan vrede, utan harm skulle möda sig om denna världens tvister om tomma spörsmål, om statsstyrelse, om regeringens privilegier och sådant mera?"  Sämst var det ställt med prästernas förkunnelse- framhåller Laestadius i fortsättningen- vilket ock bar så lite frukt, d...

Tänk att få vara ett Guds barn Tänk att få vila i hans famn Tänk att få vara viss att han tar hand om mig Tänk att få bo i Jesu namn. Denna enkla kör talar om barnaskapets ande. Samme ande som vi kan utropa vårt: Abba Fader! ( Rom 8: 15) Som barn till himlens Gud får vi nalkas honom i tro. Han ger oss det vi behöver för vårt dagliga liv. Att Han inte alltid ger oss det vad vi ber om får vi alltnog vara glada för. Den jordiske fadern ger ju inte heller allt vad hans barn trånar efter. Alla har vi väl någon gång varit med om, då vi varit inne i någon butik eller affär, att en skrikande unge gjort allt vad som varit i dess makt för att få något den vill ha men blivit nekad av pappa. Du som är förälder har säkert erfarenhet av detta.  Att Gud fostrar oss betyder inte att Han på något sätt skulle tycka mindre om oss. Tvärtom. Han fostrar och agar var son han har kär. Att du inte får allt vad du innerligt vill ha, har inget med kärleken från Hans sida att göra. Du kanske inte behöver det...

  Den födande församlingen Dagens citat kommer från bibelöversättaren, resepredikanten Helge Åkeson -Liksom det i Jesaja 53 är en beskrivning om Kristus så är det i kapitel 54 om hans trolovade. Här innehålls en stor djuphet full av gudomlig visdom, tröst och glädje. Men ack, vilken skada, att det är så få, som förmår fatta betydelsen härav. Kvinnan, som här får denna flerdubbla uppmaning till fröjd och jubelsång, syns betäcka kristna, det är löftets barn (Gal 4: 27-31) både av Israel och övriga folkslag som antagligen i stor betydelse är en utkorelse, en uttagelse från andra folk, ja, allt dåligt. Detta bekräftas även därav, att löften, som tillerkännas henne, är så ovanligt betydelsefulla och varaktiga, att de ej ens nå hela sin uppfyllelse under nästkommande tidsålder utan sträcka sig in i flera påföljande tidsåldrar.  Att hon kallas den ofruktsamma påminner om Sara, som i motsats till Hagar till en tid inte födde, så syns det ock vara med de i Jesus Kristus utvalda, medan ...

- Men detta är vad ni skall göra: Tala sanning med varandra; döm rätta och fridsamma domar i edra portar. Sak 8:16  Vilken fantastisk värld vi skulle leva i om detta kunde bli en verklighet. Sanningen skall göra er fria. Vi dömer och bedömer så lätt varandra för det yttre, den ene är si, den andre så. Det som är "inne" attraherar till bekostnad för andra "sanningar" så att säga. Att höra sanningen kan ibland göra väldigt ont och det är inte alltid vi vill acceptera den helt, vare sig den är positiv eller negativ.  Då Gud talar till oss talar han alltid sanning, genom sitt ord eller genom uppenbarelse eftersom han inte kan ljuga. Trivs du i en miljö där sanningen står högt i kurs? Då kommer du att trivas hemma i himlen. Om du däremot trivs bättre med lögner, hur gott syftet måhända kan vara, är livrädd för att bli avslöjad för någon synd, offörrätt eller beteende av något slag, hur har du tänkt dig evighetstillvaron där ovan? Tillsammans med honom som ser och vet all...

Dessa ord finna vi i den hundratjugoandra psalmens sjätte vers. Önska Jerusalem frid. Jerusalem är den enda stad som Herren kallar för sin stad. Vi må tycka vad vi vill om Israel, faktum kvarstår att det ändå är Herrens stad dit Jesus skall återvända ( Sak 14:4). Ändå grät Jesus över staden. Han ömkade sig över dess invånare. De hade ivrigt väntat på sin Messias. När han kom kände många inte igen honom.  Det är om Jerusalem slutstriden handlar om. Slaget vid Harmageddon i Josafats dal. Innan tusenårsriket bryter ut. Fram till dess instämma vi i bönen, önska Jerusalem frid!

-Utan lidande blir det ingenting av oss ( Rom.8:17)  Utan smärta ingen rot i världskristallen.  Utan kors ingen port till härligheten.  Utan ensamkamp ingen ensam-tuva bland tuvorna alla.  Utan ångest och kval ingen helig tyngd i ord och gärning.  Utan betryck inget himmelskt intryck och inget evigt uttryck.  Utan "månvärlden" ned under oss ingen solvärld uppöver oss.  Utan allt bittrare bottenskola ingen allt sällare högskola.  Utan "medlida" i världssmärtan intet "med-leva" i världsfröjden Utan press under himmelens ve ingen upplyftning i himmelens väl (Upp. 12:12) De som stå inför tronen- varifrån ha de kommit? Ur den stora bedrövelsen (Upp. 7:14) Men den höge direktorn i höjden dirigerar allt, både lidande och lindring, både sorg och glädje, så vist, så fint, så fast.                             N. P. Wetterlund -De pund vi fått att förvalta är ej rikedom, ära och makt ...