Barnaskapets ande

Tänk att få vara ett Guds barn Tänk att få vila i hans famn Tänk att få vara viss att han tar hand om mig Tänk att få bo i Jesu namn.

Denna enkla kör talar om barnaskapets ande. Samme ande som vi kan utropa vårt: Abba Fader! ( Rom 8: 15) Som barn till himlens Gud får vi nalkas honom i tro. Han ger oss det vi behöver för vårt dagliga liv. Att Han inte alltid ger oss det vad vi ber om får vi alltnog vara glada för. Den jordiske fadern ger ju inte heller allt vad hans barn trånar efter. Alla har vi väl någon gång varit med om, då vi varit inne i någon butik eller affär, att en skrikande unge gjort allt vad som varit i dess makt för att få något den vill ha men blivit nekad av pappa. Du som är förälder har säkert erfarenhet av detta. 

Att Gud fostrar oss betyder inte att Han på något sätt skulle tycka mindre om oss. Tvärtom. Han fostrar och agar var son han har kär. Att du inte får allt vad du innerligt vill ha, har inget med kärleken från Hans sida att göra. Du kanske inte behöver det du ber om, du kommer kanske att betrakta det som ditt och inte som Guds, det kanske kommer att dra dig längre bort från Honom, orsakerna kan vara många. Han vet - trots allt - ditt bästa, även om du för stunden inte ser det. På en mängd olika områden, inte minst då det gäller relationen till Honom själv eftersom Han längtar efter gemenskap med dig.

-Men är vi barn, så är vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att också med honom bli förhärligade. ( Rom 8:17 ). Vilket löfte! Vilka möjligheter! Vilken framtid! Något att se fram emot med stor glädje och förväntan. Att lik det lilla barnet som ser upp till sin pappa och närmast "avgudar honom" - pappa som är så stark, tuff och alltid beskyddar mig- lita fullt och fast på vår himmelske Far. Vila i tron på Honom. Han lotsar dig rätt under livsresan.

Jag är barn till en kung, Jag är barn till en Kung. Fastän liten och ringa Är jag barn till en Kung!