Väckelse eller avfall

Nu följer ett utdrag från boken Ödemarkens apostel av Oscar Rönnbäck som handlar om Lars Levi Laestadius.

-"Tror Ni", frågar Laestadius, "att en sann kristen, vars rike ej är av denna värld, vars eviga samfund är i himlen, vars seger ligger i begärens undertryckande, vars frihet syns bestå i tyglande av de sinnliga lustarna och vars själsstorhet framför allt visar sig i, att han med jämnmod kan uthärda de orättvisor, som ogudaktiga människor tillfoga honom, tror ni att den som av denna världens bekvämlighet inget annat åstundar, än att det må tillåtas honom att behålla sin tro på Gud och vår Herre Jesus Kristus ren, orörd och oanfäktad; tror ni- säger jag- att den, som kan finna sig i förtryck utan hat, utan vrede, utan harm skulle möda sig om denna världens tvister om tomma spörsmål, om statsstyrelse, om regeringens privilegier och sådant mera?" 

Sämst var det ställt med prästernas förkunnelse- framhåller Laestadius i fortsättningen- vilket ock bar så lite frukt, därför att den inte bestraffade åhörarnas laster utan endast sökte påverka känslan för stunden utan att uppskaka hela hjärtat. Även hos de flesta präster hade religionen sjunkit ned till en tom form. De borde allvarligt fråga sig själva och sina församlingsmedlemmar: "Herre, vad skall jag göra för att få ärva evigt liv?" Där fattades sälta i prästernas ord och gärning. Där behövdes Johannes Döparens väckelserop: "Ni huggormars avföda", Stefanus ord: "Ni oomskurna till hjärta och öron", eller Frälsarens;" Detta horiska och vrånga släkte." Det måste sägas till mänskorna, vad de av naturen är: Vredens barn. Synderna måste bestraffas och nämnas med sina verkliga namn.

Med bitande satir målar Laestadius en framtidsbild, som inte minst i vår egen tid syns vara något av en profetia. Han siar om riksförsamlingar, där folket har rätt och makt att säga vad som helst, hur man beslutar t.ex. att förvandla prästerna till folklärare, som få förkunna icke levande kristendom utan endast det, som den politiska ledningen och den tongivande tidningspressen befaller. De präster, som vågar sig på att fortplanta den forna "vidskepelsen" - den avskaffade levande kristendomen- avsätts. Dock skulle det inte bli många, som avsätts, ty "vem är så dåraktig och dum, att han ej märker, att av de flesta evangelium predikas på sådant sätt, att de skall behaga människorna? Jag misstänker, att om t.ex. liberalteologi skulle göras till rättesnöre för förkunnelsen, prästerna, för att få behålla sina ämbeten, skulle finna sig häri, ja, gå in på att predika politik istället för Kristus och hans evangelium." 

Med profetisk skärpa skådade denna gudsman in i framtiden för ca 170 år sedan. Med facit i hand, visst hade han rätt i mycket. Det talas ibland om den kommande väckelsen, men det kommande avfallet talas det inte så mycket om. Av förståeliga skäl, det är inte attraktivt att tala om ett kommande avfall. Men skall Människosonen när han kommer finna tro på jorden? ( Luk 18:8 ). Väckelse eller avfall, vi vet vad vi längtar efter. Vågar vi ge allt åt honom? Inte någon gång i framtiden utan nu. Se nu är den välbehagliga tiden, nu är frälsningens dag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Två viktiga ord !

Den största händelsen