Bön och fasta

" Detta slag kan inte drivas ut genom något annat än bön och fasta." ( Matt.9:29 )

 När jag idag ser på dagens almanacka konstateras det faktum, att nu är det fettisdagen. I gamla tider inledde den påskfastan. Idag fastar de flesta av helt andra orsaker och en kroppslig fasta kan naturligtvis vara bra många gånger, även den. En andlig fasta är något helt annat.

Inte alla bibelöversättningar har med ordet "fasta" i ovannämnda bibelvers. Det talar sitt tydliga språk att det är bönen som är det väsentliga. I sammanhanget ovan hade Jesu lärjungar försökt driva ut en ond ande ur en dövstum pojke, men misslyckats. 

Ibland kan fastan vara ett vapen att ta till, då det verkligen gäller att få ett genombrott i någon särskild svår situation. Att offra och försaka något. Det behöver naturligtvis inte vara jordisk föda, mat eller så. Det kan lika gärna vara; att offra av sin tid till Herren, sina fritidsintressen, det sociala livet på nätet etc. Att sluta äta några dagar, men i övrigt leva sitt vanliga liv som man brukar göra och på så sätt mena sig ha större genomslagskraft i bönen, det tror jag inte ger särskilt stora resultat. Det blir först och främst en kroppslig fasta. För att uppleva varaktig seger - då man tar till vapnet fasta - behövs avskildhet. Det kan vara nog så svårt att få sådant att fungera för den som t. ex. har ett vanligt förvärvsarbete eller är småbarnsförälder. Det vet Herren om och då är det bättre att koncentrera sig på bönen, redan det kan vara svårt nog!

Sedan bör ju fastandet ske i det fördolda. " Nej, när du fastar, smörj då ditt huvud och två ditt ansikte för att du inte må bliva sedd av människorna med din fasta, utan allenast av din Far, som är i det fördolda. Då skall din Far som ser i det fördolda vedergälla dig." ( Matt.6:17-18 ). Annars blir det lätt som det hände en gång då en gästande person satt vid kyrkkaffet och fatet med bullar serverades denne: " Jag ska inte ha något nu, för vi i vår församling, vi fastar nu, vi" 

Fastan får ej heller övergå till självspäkning - i vilken form den än uppträder i - och tro att den skall blidka Gud, så att jag kan få fram min vilja. Då har du felaktiga motiv. Fresta inte Herren på det sättet. 

Dock kan det ibland vara enklare att fasta tillsammans med andra - hur paradoxalt det än låter - och på så vis stötta varandra i kampen. Allt måste naturligtvis ske i frivillig kärlek och glädje för att inte övergå till ett meningslöst självplågeri. Ändamålet med den andliga fastan handlar om Herren och att komma närmare honom och hans vilja. Ge sig hän honom mer och mer. Ett vapen vi kan använda oss utav, men låt oss på intet vis glömma bort att bönens makt ändå är avgörande. Ty "mycket förmår en rättfärdig mans bön, då den bedes med kraft" ( Jak.5:17 ).