Fortsätt till huvudinnehåll

Vännen Jesus

" Detta är mitt bud, att ni skall älska varandra, såsom jag har älskat er. Ingen har större kärlek, än att han ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag bjuder er. Jag kallar er nu inte längre tjänare, ty tjänaren får icke veta vad hans herre gör; vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Far har jag kungjort för er. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er; och jag har bestämt om er att ni skall gå åstad och bära frukt, sådan frukt som blir beståndande, på det att Fadern må ge er vadhelst ni ber honom om i mitt namn. - Ja, det bjuder jag er, att ni skall älska varandra." ( Joh. 15: 12-17 )

 "Gå till Jesus , vännen framför andra" sjunger vi i en sång. Denna sida av vår Frälsare, vännen , lyfter vi gärna upp. Det är sant, vi får gå med allt det som tynger våra liv och samveten och säga det till honom. Inget är för ringa, för litet, för obetydligt eller för barnsligt så han inte skulle lyssna till oss. Vi får helt enkelt utgjuta våra hjärtan och våra sinnen inför honom. Hur ljuvligt och skönt är det inte då vi fått lägga av våra bördor inför Vännen själv. 

I sitt avskedstal till sina lärjungar ger han dem sitt goda vitsord. De är hans vänner, visserligen villkorat med att göra vad han bjuder er. På samma sätt är det ju med vår vänskap, människor emellan, det måste helt enkelt "klaffa", passa ihop med varandra för att relationen i längden skall kunna fungera för bägge parter. Och de vänner vi älskar, dem längtar vi att umgås med och ser helst att de delar liknande värderingar, är lojala, trofasta och vi kan ha roligt tillsammans då vi möts.

Är det inte på liknande sätt med relationen till Jesus. För att den i längden skall fungera måste vi komma upp på "samma våglängd". Med andra ord, vi kan inte ha ett ben i världen och det andra hos honom. Vi får komma till honom precis så usla, svaga och odugliga vi än känner oss. Han förlåter och glömmer. Du och jag har ju dessvärre ofta svårare med den biten.

Då Jesus gick härnere umgicks han med många olika människor och människotyper. Av naturliga skäl stod lärjungarna honom nära och Johannes var hans "bästis", om du förlåter mig det vardagliga uttrycket. De verkade ha en djupare relation med varandra. Inte minst framkommer det i den språkform Johannes skriver sitt evangelium i. Det andas nära förtrolighet. En djup vänskap dem emellan.

Hos syskontrion i Betania hade Jesus en fristad och de tre verkade ha en god gemenskap tillsammans. Sedan fanns det många som följde honom på längre och närmare avstånd, precis som det är i våra dagar. Under alla tider har det löpt som en tråd genom historien - Han hade många beundrare, men få efterföljare!

Då vi idag - mer eller mindre - firar alla hjärtans dag, låt då också Jesus vara med i gemenskapen! Låt oss nalkas honom med glädje, vördnad och förundran och vänta oss stora ting. I den oroliga värld vi nu lever i, då får vi räkna med Gud och hans makt. Och vara Jesu vän - inte enbart hans tjänare!

Gå till Jesus, vad som än dig händer. Gå till Jesus, han dig hjälpa kan. Gå till Jesus, natt i dag han vänder. Gå till Jesus, ingen är som han.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.