Överallt möter vi människor som är rädda för någonting. Är det inte coronan så är det hot om krig, eller allmän oro angående framtiden. Och visst finns det mycket vi kan vara rädda för.
Ändå uppmanar oss skriften gång efter gång att inte frukta. Att inte vara rädd eller oroa sig. Paradoxalt nog uppmanas vi att frukta Herren, något som dessvärre inte talas så värst mycket om.
Att vila under den Allsmäktiges skugga, det är både ljuvligt och behövligt. Låt oss göra så.
Kommentarer
Skicka en kommentar