En dikt

 Vill ikväll dela med mig en dikt som jag själv har skrivit, någon gång för ett antal år sedan. Den uppmanar var och en att använda den gåva som du har fått av Gud. 

Uppmaning till tjänst i Guds rike

Skriv, skrivare, skriv! Med pennan danad i Mästarens hand! Vass som en spjutspets vars mål Är att bringa syndare ur dödens band Skriv, skrivare skriv om Mästaren som för dig till himlens ljusa syndfria land.

Musiker, spelman, spela! Med toner från himmelrik Silvertrumpeter tuta Harpa, rörklockor giva musik. Spela så syndare väckas från grav och död och lik. Musiker, spelman, spela! Spela ned Guds välsignelser med musik som sköld och svärd!

Målare, konstnär måla! Med färger doppade i blod Måla Kristus så han lyser Klart som enda räddning för fallen jord Målare, konstnär, måla! Med penseln och stafli Bilden av Frälsaren god Måla Kristus-fotografi!

Krigare, stridsman, strid! Lyft upp baneret, ladda vapnet Gjut mod in i krigarled. Det råder ej vapenvila, Sänk ej frälsningsfanan ned. Krigare, stridsman strid! Det går till blodköpt seger då Herren själv är med!

Bedjare, böneman, bed! Bed ned Guds välsignelseskurar Bed ner med kraft, bed ner med makt Rasera starka otrosmurar Bedjare, böneman, bed! Ty bön kan förvandla från kyligt, ruggigt dis till harmoniskt ljuvligt paradis!

Några rader om att förvalta det pund vilket har blivit dig givet. Att inte gräva ned det Gud gett åt dig. Ibland är Gud så tyst, nyckfull och avlägsen. Att vara trogen i det läget, i det lilla, tror jag ger himlalön. Det är så mycket vi inte förstår och begriper. Måhända skall det förklaras då vi sprängt målsnöret och evakuerats hem. Eller så är vi så upptagna och fascinerade av det nya, att de gamla gåtornas svar inte är intressanta längre!