Två viktiga ord !

      I mitt förra inlägg skrev jag något om den brustna förlåten. Ordet förlåt har två betydelser, dels det stora skynket i templet i Jerusalem, men ofta är det något annat vi tänker på då vi hör ordet förlåt. Betoningen är visserligen olika i det talade språket jämfört med det skrivna. Ändå är betydelsen av orden av stort evighetsvärde. Den brustna förlåten och försoningens betydelse tog jag upp i mitt förra inlägg. Utan den skulle vi inte nå himlen. Den andra betydelsen av ordet förlåt har även det konsekvenser för evigheten. Att förlåta sin nästa. När jag var ung tänkte jag ibland att nu har vi kommit så långt i vår överlåtelse att det där med förlåtelse det är inte så viktigt längre. Ack hur fel jag hade! 

På samma sätt kunde jag tycka att bedja Fader Vår bönen mest var något religiöst, något som kyrkliga och "halvfromma" höll på med. Vi som tillhörde t.ex pingströrelsen eller var med i maranata behövde inte bedja den bönen eftersom vi var så "fria". Jag tror att jag inte var den ende som resonerade så. Ändå innehåller den bönen så mycket. Vad säger Jesus strax efter att han i sin bergspredikan lärt de församlade att be, jo, följande mycket allvarliga och rent mänskligt sett nästan omöjliga ord,-Ty om ni förlåter människorna deras försyndelser, så skall ock er himmelska far förlåta er; men om ni inte förlåten människorna deras försyndelser så skall ej heller er Far förlåta er era försyndelser(Matt.6:14-15).

 Oj oj oj vart tog nu den där julgubbe-Jesus vägen? Talade han verkligen på det här viset?  Dömer Gud oss efter detta då vi nalkas nådens och bönens tron är det ej så underligt om vi inte får bönesvar. Betyder det då att himlen är stängd  om vi inte förlåter? Tack och lov har han överlämnat domen åt Sonen! Det viktigaste är att ha allt klart med Gud.  Att förlåta sin nästa är alla gånger inte enkelt. Ibland måste vi be Gud om kraft och hjälp till att klara av detta. Ändå är det segervägen. 

Den som fått mycket förlåtet han älskar och mycket. En som har erfarenhet av detta är aposteln Petrus, mannen som i provets stund ivrigt förnekade sin Herre och Mästare men som efter Jesu död och uppståndelse blev trefaldigt upprättad då den uppståndne uppenbarade sig för honom på stranden frågande: Simon Petrus älskar du mig? Samme Petrus tog kommandot på den första pingstdagen då Anden föll. Han skriver i sitt första brevs fjärde kapitel verserna sexton till nitton följande allvarsord:- Men om någon lider som en kristen så må han inte blygas utan prisa Gud i detta namn. Ty det är tid att domen skall begynna på Guds hus;men om den först begynner på oss, vad bliver deras ände som icke hörsamma Guds glädjebudskap? Och om den rättfärdige med möda frälses, var skall man då få se den ogudaktige och syndaren? Därför må även de som lida efter Guds vilja anförtro sina själar åt honom-en trofast Skapare-i välgörenhet. (Åkesons översättning) -Ty vår Gud är till och med en förtärande eld(Hebr12:29). 

Vågar du låta bli att förlåta din nästa? När du ser din egen synd i ljuset av Jesu försoning blir det lättare att förlåta. Även om det för stunden kan verka orättvist, meningslöst och dumt.   Två viktiga ord för "pilgrimsvandraren i tiden", förlåt och förlåt!