Den största händelsen

 Den största händelsen som ägt rum i vår värld och som förändrade människans tillstånd jämtemot sin Skapare hände i Jerusalem för knappt 2000 år sedan. Guds enfödde Son som ca 33 år tidigare fötts såsom människa, levt ett oerhört verksamt utgivande och heligt liv, hängde nu på ett kors, anklagad för bland annat hädelse. Han kom till sina egna men de tog inte emot honom. De kände helt enkelt inte igen sin efterlängtade Messias. Efter att han i djupaste nöd och förtvivlan utropat: Det är fullbordat gav han upp andan. Då dånade det till i templet och det stora tunga draperiet som skilt åt det allra heligaste från det heligaste bröts mitt itu.

                                                                                                                                           På sabbatsdagens morgon tre dar senare var två kvinnor på väg mot Jesu grav för att smörja hans kropp. Istället för en förseglad sten framför graven mötte de en eller två änglar som proklamerade glädjebudskapet: Han är inte här, Han är uppstånden! Genom sin död och uppståndelse hade han övervunnit mörkret och ondskan. Människan hade nu genom Jesus Kristus tillträde till Fadern. Gud hade nu genom Sonens lydnad försonat världen med sig själv. Inte för att Gud på något sätt skulle behöva försonas  utan för att du och jag skulle kunna få gemenskap med honom genom nya förbundets blod in i det allra heligaste i det att han åt oss invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten -det är genom sitt kött (Hebr:10:20). Kort och gott; du kan bli frälst genom att tro på Honom som Gud har sänt, Jesus Kristus. Detta gör att vi kan kalla oss för Guds barn vilket vi ock är. -Den som inte visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bli rättfärdighet från Gud.( 2 Kor.5:21)          

   Den gamla kyrkoherden N P Wetterlund skrev på sin tid; -Långfredagen är en Guds domsdag. Då gick en dom över världen (Joh12:31) men inte en dom över den kalla rättfärdigheten. Denna den gudomliga rättvisans dag är framskjuten till yttersta dagen.Utan den var den barmhärtiga rättfärdighetens vägbrytande dom till världens frälsning. Det var den skapande, flödande rättfärdighetens vågbrytande dom som bröt syndens, skuldens och dödens andemakt genom Lammets övervinnande, en nådesdom, som i grund rev upp och rev ner frälsningsomöjligheten och lade frälsningsmöjligheten i dess ställe. Alltså ingen slutuppgörelse med fienden på långfredagen. Vilddjuret endast övervanns.Det finns ännu till. Synd, skuld och straffanden är inte utrotad ur världen. Mörkret regera än över alla som på jorden bo. Hela världen är ännu i den ondes våld. Guds vrede från himlen uppenbaras alltjämt över människors ogudaktighet och orättfärdighet (Rom1:18) Ondskan går sin breda kungsväg genom tidevarven och stiger åter igen till himlens höjd på Harmageddon. 

                                                                                                                              Det finns många sånger som handlar om försoningen. En av dessa följer här. Översatt från engelska av Paul Ongman och till samma melodi som "O sole mio"                           

                                                               Hit ned till gruset Ifrån himlaljuset,Min Gud och Frälsare kom att mig livet ge. Han kom att födas i ett stall och dödas Uppå ett kors likt en missgärningsman. Kör: Vad gränslös kärlek att han så älskat, Mitt arma hjärta som var så kallt.Han som mig skapat går själv i döden Och mig försonar och blir mitt allt.  Han kom så ringa för att frälsning bringa Där inget hopp fanns kvar men allt förlorat var. Den glans han hade han åsido lade Att lyfta syndarn upp till himlens tron.        Så Gudaordet kött och blod är vordet, Det är en hemlighet men dock en verklighet. O, kärleksunder I de mörka stunder Jag vet att evigt han densamme är!