Idag hände något som mottogs på olika sätt och vis, något som många önskat att aldrig skulle ha skett. Jag tänker på frigivningen av Helge Iversen f d Fossmo. Den tragiska utvecklingen i Knutby, hela det mörka dramat med osunda ledargestalter i spetsen är en stor sorg för hela kristenheten, något jag tror att många helst vill glömma och t o m förtränga.
Det blev många år i fängelset för Knutbypastorn. Han uppfattas av majoriteten som en ärkeskurk och ärkeknöl som man måste hålla så långt avstånd till som möjligt. Och hur blir livet för honom då han kommit ut i "frihet"? Kan han leva på ett någotsånär vanligt sätt? Trots allt har han sonat sitt brott men möts av allmänheten som evigt dömd och fördömd. Förvisad till helvetets förgård.
Ett annat besked som rapporterades var att f d redaktören för tidningen Dagen, Olof Djurfelt lämnat det jordiska livet i en ålder av 90 år. En begåvad karl . Åsikterna går isär när det gäller hur han förvaltade arvet efter pingstpionjärerna. Jag såg honom endast på håll och kom aldrig att samtala med honom. Minns dock att han och Arne Imsen ofta såg olika på andliga ting, något som inte var oväntat.
Från Imsen är steget inte långt till Aage Samuelsen som idag skulle ha fyllt 107 år. En färgstark förkunnare och gudabenådad sångförfattare, men ett ack så bräckligt kärl. Hans sångskatt lever. Broder Aage var frimodig och ville verka för sin Frälsare även om hans metoder inte alla gånger var helt genomtänkta och frukten inte enbart god. Men vid det stora namnuppropet en gång skall Aage vara med i den jublande sångarskaran.
En av hans sånger får avsluta;
Till Harpors spel med segerpalm i handen Vi sjunger Guds och Lammets nya sång. Och alla de som tillbad Gud i Anden, skall vara där i evigheten lång.
Kommentarer
Skicka en kommentar