Vad efterlämnar vi åt kommande generationer?

 "Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som blivit frälsta är det en Guds kraft" (1Kor:1:18)

Räkenskapsdagen, det vill säga den dag vårt livsverk skall mätas, kommer att ge det rättvisa utslaget hur vårt livsverk blev. Vad lämnar vi kvar till de efterlevande? Då dödsboet upplåts, vad finns i form av tillgångar och skulder? 

Det personliga minnet, vilka minnen lever kvar? De ljusa, eller målas det upp en bild av en person vi helst vill glömma? Frågorna blir många och svaren olika. De allra flesta av oss har inget storverk som skall skiftas, den dag vi lämnar denna värld? Mer än en gång har fiendskap blivit en följd hos arvingarna, då någon part inte ansett sig bli rätt belönade. Arvstvister har lett fram till att egendomar stått öde i decennier, därför att vederbörande inte kommit överens om hur arvet skall delas rättvist. 

För oss, vilka upplevt frälsning och som ägt ett andligt liv, har kvarlåtenskapen ytterligare en dimension. Vårt andliga arv, vad har vi gjort med det? Har vi förvaltat pionjärernas hjärtesak eller har vi avvecklat deras kampanda mot nya ideal, nya vindar som fört oss i en annan riktning, längre bort från korsets kraftfält? 

Vad efterlämnar vi? En massa pengar? En mängd bråte? Eller kommer eftervärlden att minnas dig likt följande enkla vers. 

"Stilla levde du ditt liv, stilla gick du in i evig frid." När det gått några år, är du då bortglömd eller lever ditt minne kvar? 

Sångaren sjunger; " Du kan ingenting ta med dig dit du går ", och det är så sant som det är sagt. Det enda vi kan ta med oss in i himlen är de vilka vi vunnit för Gud. Allt härnere, hur kärt det än har varit, blir kvarlämnat åt sitt öde. 

Den som utfört någon bragd under livet, blir ihågkommen genom uppslagsböcker, det stora flertalet vilar i skuggan av släkt, vänners och bekantas minnen. Goda såväl som onda. Fattiga såväl som rika.

Vår planet går mer och mer mot sitt upplösningstillstånd. Den bekvämlighet som många av oss lever i får betala ett högt pris. Det finns många röster som höjs för klimatfrågorna, vad kan vi göra, hur kan vi leva med tanke på kommande släkten och aktivister går helhjärtat in I kampen för att så länge som möjligt uppskjuta det ödesscenario som ändå är oundvikligt.

Vilket minne kommer du och jag att efterlämna åt kommande generationer? Är det någon som minns oss tjugo år efter vår död, om Herren dröjer? Hur vill vi bli ihågkomma? Som en god och rejäl person? En humorist? För något vi utfört under livet? 

Vi kom till denna värld, utan att ha något med oss. Vi lämnar den utan att få något av allt detta som vi ägt med till "hemlandet". I himlen är vi inte beroende av vårt jordiska lullull. Där lever vi utan våra besparingar och månatlig lön. Kvarlåtenskapen kan dock bli till välsignelse för de efterlevande, även om den aldrig kan ersätta människan - på gott och ont.

Att samla skatter i himlen, är det något vi prioriterar? Handlar allt om här och nu, pengar, pengar, pengar? Eller finns det värden som når längre än vad det materiella gör? Du får ha dina pengar, de kommer inte att hjälpa dig in i himlen? Du får utföra och göra det du vill, du kommer ändå inte undan att livet härnere en gång upphör. 

Ty talet om korset är en dårskap för de som gå förlorade. Utan korset väntar ingen evig salighet. Genom att tro på återlösaren, Jesus Kristus, får du del av gudomlig natur redan härnere under livet och än mer därhemma. Vår korta jordevandring, vad betyder den i jämförelse med det arv som väntar, livet tillsammans med Jesus. Är detta sant även för dig?