Fortsätt till huvudinnehåll

Nyårshälsning för 83 år sedan

Så här inför det nya året vill jag citera Sven Lidman som vid årsskiftet 1938/1939 framförde en nyårshälsning. Då som nu var det oroligt i världen. Han skriver:

" Jag har en känsla inför just detta årsskifte, att jag på något hemlighetsfullt sätt står mycket nära en brant eller ett bråddjup. Människan lever ju alltid vid sidan av en brant eller ett bråddjup. Men det finns tider i mänsklighetens historia, då den inte bara lever vid sidan av detta. Nej, det har funnits tider i folkens historia, då mänskligheten mest liknat en väldig flod, som maktlöst strömmar mot ett djup, där den skall störta ned i väldiga, okända djup.

I de tiderna och ögonblicken finns inte längre någon motståndskraft hos folken. Alla de människor, som så nära fallets ögonblick kommit med i den floden, ryckas motståndslöst med i den floden och kastas utför branten. Alla människors hjärtan är i de  ödestiderna lika osäkra, lika hjälplösa, lika ångestfyllda. Vi är allesammans instängda i ett fartyg, vars skeppare, styrman och besättning flytt. 
Vi är alla på en stor flod, som motståndslöst störtar framåt mot ett stort fall. 

Jag tror mänskligheten knappast någonsin borde haft ett så djupt behov av levande frälsning och levande kristendom, som just i dessa stunder och dagar. Samtidigt har jag känslan av att vi i så ohyggligt hög grad sakna just detta, som skulle giva seger, kraft och förlossning. 


Sådan är situationen idag. De stora massorna ha förlorat den levande tron på de andliga värdenas herravälde. Om professorer, landshövdingar, bankdirektörer och fabrikanter förlora tron på Gud betyder mycket litet - ur världshistorisk synpunkt. Men när massorna förlorat tron på varje andligt värde - ve oss då!
Jag minns ett ganska naivt statsråd - f d vetenskapsman och professor - som var oerhört stolt och belåten över sin ateistiska världsåskådning. Han hade alltid brukat tala om att han trodde på Livet men inte på någon Gud. När han så för en del år sedan blev statsråd och skulle avlägga statsrådseden, måste han ju - självbelåtnare än någonsin  - låta sina kollegor veta, att han varken trodde på Gud eller på själens odödlighet. Men han var ju alla fall tvungen att avlägga sin ed. Hans expeditionschef fällde efteråt de oerhört sanna orden om sin nye chef:" Ja, om statsrådet X tror på Gud eller inte,  det betyder ingenting. Men det hemska är, att Gud tror inte på statsrådet X. "

Ja, mina vänner, där är kärnan. Om vi tro på Gud har från en synpunkt sett mycket liten betydelse för Gud. Det verkligt fruktansvärda är, när Gud upphör att tro på oss. När vi är som träd, som stå nakna på senhösten, ofruktbara, i dubbel måtto döda, uppryckta med rötterna, och liksom bortkastade från Guds ansikte, då inträffar också, vad vi läste här i vårt citat : - Ett omåttligt moraliskt och kanske också intellektuellt förfall kommer att inträffa den dag, då religionen försvinner från världen. Vi kan undvara religionen, därför att andra äga den för oss. De som icke tro, drages med av den mer eller mindre troende massan.
 Vad vi alla därför i så oerhört hög grad behöva är ett möte i sanning med levande Gud - ett upplevande av vad frälsningen i Jesus Kristus kan skänka en fattig rotlös människosjäl, ett hemlöst människohjärta, en tvivelsjuk och svag vilja."


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tredje världskriget

Har tredje världskriget redan inletts? Ingen aning. Vad vi i nuläget vet är att det är väldigt spänt mellan öst och väst. Riktigt spänt. Inte oväntat kan vi kasta ut frågan; Hur långt har vi egentligen kommit i det profetiska skeendet? Det beror på vem du frågar. Personligen tror jag inte det är särskilt långt kvar till Jesu tillkommelse. Finns det något samband mellan invasionen i Ukraina och att de judar som ännu bor kvar där skall återvända till Israel? Har den profetia som Emanuel Minos lyft fram där den gamla damen i Norge sett tredje världskriget bryta ut någon koppling till dagens händelser? Frågor  där vi anar ett svar utan att kunna stadfästa ett svar med säkerhet.  Finnmarksprofeten och gudsmannen Anton Johanson såg många syner och uppenbarelser som redan skedde under hans egen levnad. Han dog 1928. Skandinavien har knappast haft någon profet av hans kaliber när det gäller drömmar och syner som just denne fiskarbonde från nordligaste Norge. De syner som han såg angående tredj

Nuet och ålderdomen

 " Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas om vilka du skall säga: "Jag finner icke behag i dem'. " ( Predikaren 12: 1 ) Jag har en vän som idag fyller 65 år. Fyller pensionär som det så vackert heter. 65 år är ingen hög ålder, idag, många är då fortfarande vid god vigör. Ett liv varar 70 - 80 år, heter det visst också ( Ps. 90: 10 ), fast många lever längre än så och att bli 100 år är inte ovanligt längre. I takt med att den västerländska levnadsstandarden stigit, har välfärden ökat! Hur framtiden blir, det vet vi inte. Den bild, som Predikaren målar upp då den beskriver ålderdomen är allt annat än ljus och föga uppbygglig för den moderna nutidsmänniskans tankevärld. Det heter nämligen följande i de återstående verserna i det 12:te kapitlet: " ja, förrän solen bliver förmörkad, och dagsljuset och månen och stjärnorna; före den ålder då molnen komma igen efter regnet, den tid då väktarna i huset darra, och de sta