Fortsätt till huvudinnehåll

Nyårshälsning för 83 år sedan

Så här inför det nya året vill jag citera Sven Lidman som vid årsskiftet 1938/1939 framförde en nyårshälsning. Då som nu var det oroligt i världen. Han skriver:

" Jag har en känsla inför just detta årsskifte, att jag på något hemlighetsfullt sätt står mycket nära en brant eller ett bråddjup. Människan lever ju alltid vid sidan av en brant eller ett bråddjup. Men det finns tider i mänsklighetens historia, då den inte bara lever vid sidan av detta. Nej, det har funnits tider i folkens historia, då mänskligheten mest liknat en väldig flod, som maktlöst strömmar mot ett djup, där den skall störta ned i väldiga, okända djup.

I de tiderna och ögonblicken finns inte längre någon motståndskraft hos folken. Alla de människor, som så nära fallets ögonblick kommit med i den floden, ryckas motståndslöst med i den floden och kastas utför branten. Alla människors hjärtan är i de  ödestiderna lika osäkra, lika hjälplösa, lika ångestfyllda. Vi är allesammans instängda i ett fartyg, vars skeppare, styrman och besättning flytt. 
Vi är alla på en stor flod, som motståndslöst störtar framåt mot ett stort fall. 

Jag tror mänskligheten knappast någonsin borde haft ett så djupt behov av levande frälsning och levande kristendom, som just i dessa stunder och dagar. Samtidigt har jag känslan av att vi i så ohyggligt hög grad sakna just detta, som skulle giva seger, kraft och förlossning. 


Sådan är situationen idag. De stora massorna ha förlorat den levande tron på de andliga värdenas herravälde. Om professorer, landshövdingar, bankdirektörer och fabrikanter förlora tron på Gud betyder mycket litet - ur världshistorisk synpunkt. Men när massorna förlorat tron på varje andligt värde - ve oss då!
Jag minns ett ganska naivt statsråd - f d vetenskapsman och professor - som var oerhört stolt och belåten över sin ateistiska världsåskådning. Han hade alltid brukat tala om att han trodde på Livet men inte på någon Gud. När han så för en del år sedan blev statsråd och skulle avlägga statsrådseden, måste han ju - självbelåtnare än någonsin  - låta sina kollegor veta, att han varken trodde på Gud eller på själens odödlighet. Men han var ju alla fall tvungen att avlägga sin ed. Hans expeditionschef fällde efteråt de oerhört sanna orden om sin nye chef:" Ja, om statsrådet X tror på Gud eller inte,  det betyder ingenting. Men det hemska är, att Gud tror inte på statsrådet X. "

Ja, mina vänner, där är kärnan. Om vi tro på Gud har från en synpunkt sett mycket liten betydelse för Gud. Det verkligt fruktansvärda är, när Gud upphör att tro på oss. När vi är som träd, som stå nakna på senhösten, ofruktbara, i dubbel måtto döda, uppryckta med rötterna, och liksom bortkastade från Guds ansikte, då inträffar också, vad vi läste här i vårt citat : - Ett omåttligt moraliskt och kanske också intellektuellt förfall kommer att inträffa den dag, då religionen försvinner från världen. Vi kan undvara religionen, därför att andra äga den för oss. De som icke tro, drages med av den mer eller mindre troende massan.
 Vad vi alla därför i så oerhört hög grad behöva är ett möte i sanning med levande Gud - ett upplevande av vad frälsningen i Jesus Kristus kan skänka en fattig rotlös människosjäl, ett hemlöst människohjärta, en tvivelsjuk och svag vilja."


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid