Fortsätt till huvudinnehåll

Nyårshälsning för 83 år sedan

Så här inför det nya året vill jag citera Sven Lidman som vid årsskiftet 1938/1939 framförde en nyårshälsning. Då som nu var det oroligt i världen. Han skriver:

" Jag har en känsla inför just detta årsskifte, att jag på något hemlighetsfullt sätt står mycket nära en brant eller ett bråddjup. Människan lever ju alltid vid sidan av en brant eller ett bråddjup. Men det finns tider i mänsklighetens historia, då den inte bara lever vid sidan av detta. Nej, det har funnits tider i folkens historia, då mänskligheten mest liknat en väldig flod, som maktlöst strömmar mot ett djup, där den skall störta ned i väldiga, okända djup.

I de tiderna och ögonblicken finns inte längre någon motståndskraft hos folken. Alla de människor, som så nära fallets ögonblick kommit med i den floden, ryckas motståndslöst med i den floden och kastas utför branten. Alla människors hjärtan är i de  ödestiderna lika osäkra, lika hjälplösa, lika ångestfyllda. Vi är allesammans instängda i ett fartyg, vars skeppare, styrman och besättning flytt. 
Vi är alla på en stor flod, som motståndslöst störtar framåt mot ett stort fall. 

Jag tror mänskligheten knappast någonsin borde haft ett så djupt behov av levande frälsning och levande kristendom, som just i dessa stunder och dagar. Samtidigt har jag känslan av att vi i så ohyggligt hög grad sakna just detta, som skulle giva seger, kraft och förlossning. 


Sådan är situationen idag. De stora massorna ha förlorat den levande tron på de andliga värdenas herravälde. Om professorer, landshövdingar, bankdirektörer och fabrikanter förlora tron på Gud betyder mycket litet - ur världshistorisk synpunkt. Men när massorna förlorat tron på varje andligt värde - ve oss då!
Jag minns ett ganska naivt statsråd - f d vetenskapsman och professor - som var oerhört stolt och belåten över sin ateistiska världsåskådning. Han hade alltid brukat tala om att han trodde på Livet men inte på någon Gud. När han så för en del år sedan blev statsråd och skulle avlägga statsrådseden, måste han ju - självbelåtnare än någonsin  - låta sina kollegor veta, att han varken trodde på Gud eller på själens odödlighet. Men han var ju alla fall tvungen att avlägga sin ed. Hans expeditionschef fällde efteråt de oerhört sanna orden om sin nye chef:" Ja, om statsrådet X tror på Gud eller inte,  det betyder ingenting. Men det hemska är, att Gud tror inte på statsrådet X. "

Ja, mina vänner, där är kärnan. Om vi tro på Gud har från en synpunkt sett mycket liten betydelse för Gud. Det verkligt fruktansvärda är, när Gud upphör att tro på oss. När vi är som träd, som stå nakna på senhösten, ofruktbara, i dubbel måtto döda, uppryckta med rötterna, och liksom bortkastade från Guds ansikte, då inträffar också, vad vi läste här i vårt citat : - Ett omåttligt moraliskt och kanske också intellektuellt förfall kommer att inträffa den dag, då religionen försvinner från världen. Vi kan undvara religionen, därför att andra äga den för oss. De som icke tro, drages med av den mer eller mindre troende massan.
 Vad vi alla därför i så oerhört hög grad behöva är ett möte i sanning med levande Gud - ett upplevande av vad frälsningen i Jesus Kristus kan skänka en fattig rotlös människosjäl, ett hemlöst människohjärta, en tvivelsjuk och svag vilja."


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

En dikt

 Vill ikväll dela med mig en dikt som jag själv har skrivit, någon gång för ett antal år sedan. Den uppmanar var och en att använda den gåva som du har fått av Gud.  Uppmaning till tjänst i Guds rike Skriv, skrivare, skriv! Med pennan danad i Mästarens hand! Vass som en spjutspets vars mål Är att bringa syndare ur dödens band Skriv, skrivare skriv om Mästaren som för dig till himlens ljusa syndfria land. Musiker, spelman, spela! Med toner från himmelrik Silvertrumpeter tuta Harpa, rörklockor giva musik. Spela så syndare väckas från grav och död och lik. Musiker, spelman, spela! Spela ned Guds välsignelser med musik som sköld och svärd! Målare, konstnär måla! Med färger doppade i blod Måla Kristus så han lyser Klart som enda räddning för fallen jord Målare, konstnär, måla! Med penseln och stafli Bilden av Frälsaren god Måla Kristus-fotografi! Krigare, stridsman, strid! Lyft upp baneret, ladda vapnet Gjut mod in i krigarled. Det råder ej vapenvila, Sänk ej frälsningsfanan ned. Krigare, s

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Min nya bok De svarade JA på kallelsen finns nu att förbeställa från Midnattsropet Förlag.  https://midnattsropet.se/produkt/de-svarade-ja-pa-kallelsen/  Från bokens baksida:  Följ med på en spännande tidsresa och möt 24 gudsmän och kvinnor som tjänade Gud på olika områden och platser under arton och nittonhundratalet.  Fattigdom, lidande och förföljelse hindrade inte dem att fullfölja sin kallelse. Denna bok vill förmedla hopp till efterföljare i vår nu så oroliga tid!