Fortsätt till huvudinnehåll

Ljuva viloplats

För många människor innebär adventstiden inte enbart ljus och värme utan också denna "julstress". Det ena och andra ska fixas och donas, göras, beställas och handlas. Låt oss då - mitt i allt julstök - stilla oss tillsammans med Jesus, som ändå är huvudpersonen under julhögtiden.

Den norske predikanten Fredrik Wislöff skriver i sin andaktsbok "Vilen eder litet" följande rader:

" Sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar; dina altaren, Herre Sebaot. (Ps.84:4)

Allt som lever måste ha en viloplats. Småfåglarna har ett lugnt litet bo att ta sin tillflykt till. Där vilar de ut efter dagens trägna flygning. Där är det stilla och tryggt.
Ett svalbo är inte vackert att se på utifrån. Men svalan älskar det. På insidan är det mjukt och skönt med strå och dunbädd. Och där vilar svalan och beskyddar sina ungar, omgivet av boet.
Själen måste också ha en viloplats. Kan en fågel bli trött av flygningen, kan en människosjäl än mer bli trött av livets hårda kamp. Herrens altare är själens viloplats. Altaret är det ställe, där offerblodet rinner, försoningsplatsen. 
Så skall själen vila ut i Kristi försoning. Liksom svalboet inte är vackert att se på utifrån, är försoningsverket till anstöt och förargelse för dem som bara ser det på avstånd. Men för den som behöver vila är försoningen som ett lugnt och tryggt bo. På Herrens altare, vid Kristi kors kan själen vila ut, omgiven av Kristi försoning. "

Ljuva viloplats vid Jesu hjärta, Säkra tillflyktsort för jagad själ! O, där glömmer jag all jordisk smärta, Ty hos Jesus bliver allt så väl.
Trötta ande, där du finner vila, Där finns läkedom för varje sår. O, att alla ville skynda, ila Till den famn som öppen för dem står.
Blir jag trött och modlös under färden, Drager han mig sakta till sitt bröst. Viskar, "jag har övervunnit världen! Jag är med dig, fatta mod och tröst!"
Dyre Jesus, låt min själ sig gömma Vid ditt hjärta under stormens brus; Lär mig bida där och världen glömma, Tills jag evigt vilar ut i ljus.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid