Idag firar vårt östra grannland sin självständighetsdag. För 104 år sedan utropades landet som självständigt. I spåren av ryska revolutionen 1917 var den drygt hundraåriga eran som en del av det ryska riket över, storfurstendömet Finland var fritt.
Sverige har haft fred i 212 år. En lång tid. Landet lyckades hållas utanför två världskrig. En bedrift vi får vara både glada, tacksamma och stolta över.
Det andliga kriget, däremot, har pågått hela tiden. För Guds rike finns som bekant inga fredstider. Den lömske fienden skall vi inte kohandla med. Vilka erbjudanden som Satan än kommer med, så kan vi inte skriva under någon fredssignatur. Nej, vi skall stå honom emot.
Låt oss vara tacksamma över att Gud vakat över vårt land så länge. Att hans hand vilat över bygderna, trots att synden florerat vilt.
Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas; vi har nuet, morgondagens öde ligger i Guds händer. Världen är ännu i den ondes våld, vi får fortsätta kampen till dess vår segerkonung kommer.
Kommentarer
Skicka en kommentar