Vad är synd?

"Var och en gick sin egen väg" (Jes.53:6)

Vad är synd? Skulle du vandra runt och fråga några hundratal människor denna många gånger känsliga fråga; vad är synd, så skulle du med största sannolikhet få en mängd olika svar. En del av svaren skulle säkerligen handla om avvikande sexualitet, otrohet i olika former eller ett rufflande med pengar. Andra skulle kanske lyfta fram vissa yttre beteenden, handlandemönster, stolthet och kaxighet, ett våldsamt uppförande eller ovilja att förlåta, ja, listan kan göras lång.

Vad är då synd? Synd är uppror mot Gud. Så var då det sagt. Människan vill vandra sin egen väg utan att behöva underordna sig ett osynligt gudomligt väsen. "Jag gör som jag vill", "kom inte och påstå sådant vi inte kan fastslå med vår vetenskap, jag kan, jag vet, jag avgör". Ständigt detta jag,  jag, jag, jag, jag. Jag kan, jag vet, jag är så duktig. Jag är i centrum hela tiden och i vissa fall snurrar hela världsalltet kring mig, min person, mitt arbete. 

Gud får helt enkelt inte plats i mitt självupptagna, händelserika liv och alla tankar om livets mening, evighetens allvar och livets korthet skjuts obönhörligt fram till en okänd tid som aldrig kommer att komma. Jag vill vandra min egen väg, kom inte och påpeka något annat, för då är du farligt ute. Kom ihåg att jag gör som jag vill.

Synd är uppror mot Gud. Alla ha syndat och är i avsaknad av härligheten från Gud. (Rom.3:23) Var och en vill vandra sin egen väg. 

Jag hörde en gång berättas om en man som plockade upp några liftare någonstans i Sverige. Ett par riktiga äventyrare från en annan världsdel. Efter att ha hört något av deras livshistoria med åtföljande bravader kom samtalet i bilen osökt in på de andliga tingen. Det blev tal om tron, tron på Gud och vad detta kunde innebära. En av äventyrarna yttrade då det som många innerst inne bär på, men kanske inte alltid vill erkänna; " men då måste någon annan bestämma över mig och det vill jag inte, jag vill bestämma själv."

Jag upprepar än en gång, - jag vill bestämma själv. Här ligger en del av syndens kärna, vi människor, vi vill jämt bestämma själva. Den väg som Gud har stakat ut för oss säger vi ofta nej till. Den är kanske för uppoffrande, för osäker och vi ser mer på hindren än på möjligheterna.

Synden handlar inte alltid om yttre ting, moral eller värderingar. Du kan vara en oklanderligt fläckfri renlevnadsman, ändå är hela ditt liv inget annat än ett stort uppror mot en helig Gud. Ty utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Den som kommer till Gud måste tro att han finns till och att han lönar dem som söker honom. (Hebr.11:6) Evangelium, det glada budskapet, handlar om hur Jesus steg ned till jorden, blev människa, levde och bodde mitt ibland oss, dog på ett kors för att försona världens skuld och uppstod igen ifrån det döda. Genom att tro på sonen, Jesus Kristus, blir synden försonad.

Helt klart är det inte oväsentligt hur du lever, vilka värderingar du har och så vidare. Men kom dock ihåg att det är tron som frälser, tron på att Jesus är Guds Son och att det som skedde på Golgata räcker för att du skall accepteras av himlens Gud. Moralen frälser inte, dina goda gärningar frälser inte, - sådant som visserligen är stort och dyrbart inför Gud - det är blott tron frälser.

Detta gör att Guds rike ser ut på ett annat sätt än det vad vi vanligen föreställer oss. Syndare och publikaner skall träda in före er, säger Mästaren till de skriftlärda i det dåtida Jerusalem. Jesus, denne ständigt ifrågasatte man av världens vise, lärde och kloke inbjuder dessa som ingenting är till sitt rike. Dessa som ständigt misslyckats, som lever på samhällets skuggsida, utan något närmare inflytande, anseende eller som någon räknar med, de får vara med i hans närhet. 

Vad är synd? Att missa målet. Att inte komma dit som Gud ämnat ha oss. Vår fria vilja, den ställer då sannerligen till det. Men tänk vilken seger för himmelriket det är för varje syster eller broder som sagt sitt "ja" till Jesus. Som valt den smala vägen och vågat vandra på den.