Fortsätt till huvudinnehåll

Andens vind

 För eftervärlden är Nils Bolander mest ihågkommen såsom diktare. Hans dikter är av stort värde och något av det allra bästa som skrivits utav någon svensk, när det gäller kristlig dikt. Bolander var även en omtyckt predikant och talare, vars predikningar drog många inom ordets hörhåll. Vissa av dem finns bevarade och ett utdrag ur en av dem följer härmed:


" Vad är kristendomen? 

Frågan besvaras uttömmande i Mästarens ord till Nikodemus:

"Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan ha evigt liv."

Inte undra på att Augustinus kallade dessa ord "evangeliet i evangeliet" och att Luther gav detta sitt "käraste hjärtespråk" namnet "lilla bibeln".


Vad är kristendom?

En livsåskådning, en viss totalsyn på människans ställning i tillvaron?

En serie lärosatser, ett dogmsystem för att förståndsmässigt bejaka och bekänna sig till?

En moral att godtaga och tillämpa?

Ack, det var inte budskapet om en livsåskådning Andens vind bar ut över världen från den första pingsten utan budskapet om en påskmorgonshändelse och en påskmorgonssegrare.

Andens skapelse, kyrkan, var och är ingen livsåskådningssammanslutning utan ett syskonsamfund i vilket den uppståndne Kristus lever och verkar.

Den lilla gumman på ålderdomshemmet som inte har en aning om  någonting så fint som "dogmer", "lärosatser" och "system" men som givit sitt hjärta åt Gud kan vara en mycket förnämligare kristen än den spränglärde teologen.

Och hedniska moralister, ateistiska renlevnadsmän, finns det gott om. Moralen står för övrigt många gånger minst lika högt bland främmande religionsbekännare som bland de kristna,


Vad är kristendom? 

Svar: Genom Kristus förmedlad Gudsgemenskap.

Att vara kristen är att låta sig fångas av den levande Kristus i hans ord och genom honom lära känna Gud och vinna baranaskap hos honom.

Inte begripa, utan gripas.

Gudsgemenskapens grundval år Guds kärlek.

"Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son" Den vissheten har Kristus levt och lidit in i världen,

Änglasången den första julnatten kunde lika gärna ha jublat: "Så älskade Gud världen...."

Och överskriften över den korsfästes huvud trettio år senare kunde gott ha lydit: "Så älskade Gud världen..."

Solvärmen flödar över myra och älg, tistel och ek, orm och människa,

Gud slösar sin kärlek över helgon och narrar, därför att han inte kan annat. "Gud ä r kärleken". Är - inte anstränger sig att vara.

Gud älskar oss inte för de eller de goda egenskapernas skull, den eller den fina kvaliten hos oss. Han älskar oss som syndare i syndens värld.

Men för all del - det betyder ingalunda: Så älskade Gud världen - att vi kan leva alldeles på slarv, att han låter udda vara jämt med ett allförlåtande allfadersleende,

Nej Guds kärleks sol lyser till dom över allt slags otro. Den vredgade kärlekens dom.

"Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset."

Undan denna kärlekens dom finns en enda räddning. Gudsgemenskapens ord är tro.

"På det att var och en som tror på honom skall icke förgås."


Den kristna tron är hjärtats hänförelse för och hängivenhet till Kristus. Den har ingenting att skaffa med logiska bevisföringar och sannolikhetskalkyler. Den som fångats av Kristus känner inget behov av djupsinniga trosutredningar och debatter om tro och vetande.

Den kristna trons fäste är alltigenom det överväldigande mötet med Guden i tiden, en Kristus-upplevelse. Detta: "Ett vet jag, att jag som var blind nu kan se."

Inte fly undan, inte stänga till sig för Guds sökande kärlek utan borra sig in i hans kärleks vidöppna famn - i tro.

Det är den avgörande skillnaden mellan otrons och trons människa att otrons människa gömmer sig för Gud med sin synd, medan trons människa går till Gud, skyndar till Gud med sina nederlag.


Gudsgemenskapens gåva är evigt liv.

"Icke förgås, utan hava evigt liv."

"Ty den lön som synden giver är döden, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre."


O väldiga tro, som slår över djupen din svindlande bro och leder vår färd utmed avgrundens rand från dödsskuggans värld till de levandes land. "


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid