Fortsätt till huvudinnehåll

Te o logi

" Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, främling och ni gav mig härbärge. " (Matt.25:35)

För ett par dagar sen fick Carl-Erik Sahlberg, tidigare präst och komminister i St. Clara församling i centrala Stockholm hembud till den Herre han älskat, tjänat och trott på. En begåvad man som både rörde sig i den akademiska världen, men som framför allt, satsade diakonalt i sin närmiljö bland söndertrasade, missbrukande och sexuellt utnyttjade individer. Precis som Mästaren själv gjorde. Det var någon som beskrev hans teologi på följande vis; Carl-Erik skriver inte teologi utan te o logi, d v s mat och sängplats. Praktisk kristendom som inte enbart stannar kvar i lärosätet utan sprids ut mitt ibland de människor som finns runt omkring. 

Det är så ofta som vårt trosliv begränsas till huvudkunskap som inte når fram till vår nästa. Små handlingar i vardagen, som vi måhända tycker saknar betydelse, men som i det långa loppet ändå frambringar god frukt. Att tjäna i det fördolda, att uthålligt fortsätta kampen. Evangeliets praktiska tillämpning i vardagen. Det som du har gjort för en av dessa mina minsta, det har du också gjort för mig. Jesu egna ord. 

Här finns möjlighet för var och en som vill vara med. Att tjäna sin nästa genom att hjälpa den som är i nöd. " Nej, detta är den fasta som jag vill ha; att ni lossar orättfärdiga bojor och löser okets band, att ni ger de förtryckta fria och krossar sönder alla ok, ja, att du bryter ditt bröd åt den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla härbärge, att du kläder den nakna, var du ser honom, och ej drar dig undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ljus bryta fram för dig såsom en morgonrodnad, och dina sår skall läkas med hast, och din rätt skall då gå fram för dig och Herrens härlighet följa dina spår. "  (Jes.58:6-8)

Praktiskt kristendom, te o logi, pröva om du finner Guds ledning i de orden. De fattiga har ni alltid ibland er, du behövs i barmhärtighetenst tjänst gentemot din nästa.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.