" Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom " (Luk.15:20)
En av de mer bekanta liknelser som Jesus berättade är den om den förlorade sonen. Eller rättare sagt de förlorade sönerna. Den ena av dem hade varit ute i synd och värld och återvände ångerfull hem i tro på att möjligen blidka pappas vrede genom att tjäna som dräng åt honom. Istället möttes han av förlåtande kärlek och en fest gjordes för hans skull.
Men hans bror blev allt annat än glad. Den där skitstöveln, komma tillbaka hit efter allt vad han gjort, förslösat hela arvet och rullat runt bland skökor och annat löst folk, att han vågar. Och så har pappa mage nog att ordna till ett riktigt dunderkalas när han väl kommer. Och jag som inte gjort en fluga förnär, skött mina uppgifter plikttroget, alltid ställt upp, varit trofast och duktig, pålitlig och ordningsam, en riktig helyllekille.
Det är nästan så att vi tycker synd om den hemmavarande sonen, som hade så mycket gott omkring sig, men inte såg det. Hans präktighet stod ivägen. Hans goda gärningar och egenrättfärdighet skymde nåden att bli förlåten. Vi förundrar oss ibland över att en gangster, en alkoholist eller en kändis blir frälst och visst - det kan vara nog så stort.
Likväl ser vi inte hur stort det är när en duktig människa med ett välavlönat arbete, fungerande familjeliv och stort socialt kontaktnät ändå inser att även jag är i behov av samma frälsning, allt mitt strävande och min präktighet ger mig ingen fribiljett till himmelriket. Jag måste bli född på nytt. Även jag är i behov av samma frälsning som min broder som misslyckats med allt i sitt bortslösande liv.
Vår himmelske Far är en god Far. Stundvis kan han uppfattas som alltför sträng, alltför petig eller ha för mycket överseende med de som inte håller " den andliga standarden ". Men se, frälsningen är en gåva som inte kan förtjänas hur självgod du än må tycka att du är. Allt är av nåd, idel nåd.
Med min svett och möda jag aldrig fyller upp din lag. Om mitt nit blev aldrig matt om jag grät båd' dag och natt. Stod min syndaskuld blott kvar; blott i dig jag frälsning har.
Kommentarer
Skicka en kommentar