Fortsätt till huvudinnehåll

Den förlorade och den hemmavarande sonen

" Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom " (Luk.15:20)

En av de mer bekanta liknelser som Jesus berättade är den om den förlorade sonen. Eller rättare sagt de förlorade sönerna. Den ena av dem hade varit ute i synd och värld och återvände ångerfull hem i tro på att möjligen blidka pappas vrede genom att tjäna som dräng åt honom. Istället möttes han av förlåtande kärlek och en fest gjordes för hans skull. 

Men hans bror blev allt annat än glad. Den där skitstöveln, komma tillbaka hit efter allt vad han gjort, förslösat hela arvet och rullat runt bland skökor och annat löst folk, att han vågar. Och så har pappa mage nog att ordna till ett riktigt dunderkalas när han väl kommer. Och jag som inte gjort en fluga förnär, skött mina uppgifter plikttroget, alltid ställt upp, varit trofast och duktig, pålitlig och ordningsam, en riktig helyllekille. 

Det är nästan så att vi tycker synd om den hemmavarande sonen, som hade så mycket gott omkring sig, men inte såg det. Hans präktighet stod ivägen. Hans goda gärningar och egenrättfärdighet skymde nåden att bli förlåten. Vi förundrar oss ibland över att en gangster, en alkoholist eller en kändis blir frälst och visst - det kan vara nog så stort. 

Likväl ser vi inte hur stort det är när en duktig människa med ett välavlönat arbete, fungerande familjeliv och stort socialt kontaktnät ändå inser att även jag är i behov av samma frälsning, allt mitt strävande och min präktighet ger mig ingen fribiljett till himmelriket. Jag måste bli född på nytt. Även jag är i behov av samma frälsning som min broder som misslyckats med allt i sitt bortslösande liv. 

Vår himmelske Far är en god Far. Stundvis kan han uppfattas som alltför sträng, alltför petig eller ha för mycket överseende med de som inte håller " den andliga standarden ". Men se, frälsningen är en gåva som inte kan förtjänas hur självgod du än må tycka att du är. Allt är av nåd, idel nåd. 

Med min svett och möda jag aldrig fyller upp din lag. Om mitt nit blev aldrig matt om jag grät båd' dag och natt. Stod min syndaskuld blott kvar; blott i dig jag frälsning har.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid