Fortsätt till huvudinnehåll

Jordens upprättelse

Skriften talar om nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor, (2Petr.3:13)
 En av dem som sysslade mycket med de eskatologiska frågorna var Maranata-predikanten Arne Imsen. Han skriver följande:

" Elieser skulle gå till en bestämd plats  och ta ut en brud som följde med av fri vilja. Om han skulle misslyckas, så fick han inte föra tillbaka sonen till Abrahams ursprungsland. Här ligger en stor tanke. Himmelen måste behålla Jesus. Han har varit här en gång, och nu har han satt sig på Faderns högra sida i härligheten, och himlen skall behålla honom till dess upprättelsens tider är ett faktum. Himlen måste behålla honom. Han kommer inte igen som syndabärare och offerlamm, utan som segervinnare, pris ske Gud! Fadern sade åt Jesus som han hade givit en kropp:" Sätt dig på min högra sida till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotpall. " Och nu sitter han där och väntar. 

Himlen skall behålla honom till dess återupprättelsens tider är inne, då jorden skall få vara med om världsrättfärdiggörelsen. Det verk som börjat i vårt hjärta skall slå ut i full och härlig blom. Gud skall skapa nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Fri från  Satan och demoner och onda makter skall han skapa en jord som ger honom det fulla lov som honom tillkommer. Jesus kommer inte tillbaka hit för att bära bort synd - och ändock skall han komma. Han skall komma för att hämta dem som hör honom till. Den Jesus vi talar om sitter och väntar på den dagen. 

Skriften säger att vi kan påskynda hans tillkommelse genom att leva ett helgat liv, avskilt för hans räkning; och genom att se till att skaran blir fulltalig. När den sista syndaren på jorden har blivit frälst, då kommer himlen att säga sitt amen. Församlingens tidshushållning är slut och vi lyftes upp i luften Herren till mötes. "

Vaka själ och bed! Snart kommer han som komma skall i härlighet! 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.