Efter höst kommer vår

"Han skall komma över oss, lik ett regn, likt ett vårregn, som vattnar jorden." (Hos.6:3)

När jag lyssnar hör jag ett svagt smattrande emot fönsterrutan. Ett stilla regn faller utanför. Inget som helst varken onormalt eller ovanligt. Det är trots allt höst.

En tid då jorden förbereder sig för att gå i ide, i dvala inför vintern. I väntan på en ny vår och därpå följande sommar. Så har det varit sedan urminnes tider och så kommer det - trots den obalans som råder i vårt klimat- att förbli innan Herrens dag kommer, den stora och härliga. 

För många känns hösten som en mörk, dyster tid. De kyliga höstvindarna viner ogästvänligt där det för några veckor sedan fortfarande lyste av lövgrönska och sommarsolens sista varma strålar trängde ned genom molnen. Himlen är mörk och det som finns kvar av granna löv på träden förmår inte att lyfta landskapet och genomtränga dimman. 

Var årstid har sin tjusning och sin prakt och vår himmelske Far har skapat vår värld vacker, en värld som han tänkt att vi både ska leva i och förvalta till kommande generationer. Vi väntar på nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor, det är visst och sant, men vi bör också omhulda vår nuvarande boningsplats. 

Uppenbarelsebokens domscener kommer att ske i sin tid och hur långt vi nu har kommit tvista de lärda. Men även skapelsen längtar efter att uppleva befrielse (Rom.8:19-22) Hur det skall gå till återstår att se, men har vi inte en spännande framtid, trots allt mörker?

Han skall komma över oss som ett regn, lik ett vårregn, som vattnar jorden. Gud kommer aldrig att dra sig tillbaka som en passiv åskådare, men han väntar på att vi skall söka honom och umgås med honom. Ta oss tid. Ge honom av vår tid. 

Trots allt det mörker och den ondska som fyller vår planet ser ut att segra, så har jag glada besked att komma med. Efter vedermödan strålar Kristi rike i full glans då Satan är bunden under tusen år. Det du, det är något att se fram emot med ytterst stor glädje och förundran. Efter den ibland så långa, dystra, kaotiska vandringen, byts vandringsstaven ut mot segersspiran, vi är hemma, äntligen hemma. 

Vi får fortsätta kampen och vänta på det vårregn som vattnar jorden. När vintern är förbi och fåglarna återvänt. När naturen åter slår ut i blom och Kristus framträder som segerkonung!