Fortsätt till huvudinnehåll

Efter höst kommer vår

"Han skall komma över oss, lik ett regn, likt ett vårregn, som vattnar jorden." (Hos.6:3)

När jag lyssnar hör jag ett svagt smattrande emot fönsterrutan. Ett stilla regn faller utanför. Inget som helst varken onormalt eller ovanligt. Det är trots allt höst.

En tid då jorden förbereder sig för att gå i ide, i dvala inför vintern. I väntan på en ny vår och därpå följande sommar. Så har det varit sedan urminnes tider och så kommer det - trots den obalans som råder i vårt klimat- att förbli innan Herrens dag kommer, den stora och härliga. 

För många känns hösten som en mörk, dyster tid. De kyliga höstvindarna viner ogästvänligt där det för några veckor sedan fortfarande lyste av lövgrönska och sommarsolens sista varma strålar trängde ned genom molnen. Himlen är mörk och det som finns kvar av granna löv på träden förmår inte att lyfta landskapet och genomtränga dimman. 

Var årstid har sin tjusning och sin prakt och vår himmelske Far har skapat vår värld vacker, en värld som han tänkt att vi både ska leva i och förvalta till kommande generationer. Vi väntar på nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor, det är visst och sant, men vi bör också omhulda vår nuvarande boningsplats. 

Uppenbarelsebokens domscener kommer att ske i sin tid och hur långt vi nu har kommit tvista de lärda. Men även skapelsen längtar efter att uppleva befrielse (Rom.8:19-22) Hur det skall gå till återstår att se, men har vi inte en spännande framtid, trots allt mörker?

Han skall komma över oss som ett regn, lik ett vårregn, som vattnar jorden. Gud kommer aldrig att dra sig tillbaka som en passiv åskådare, men han väntar på att vi skall söka honom och umgås med honom. Ta oss tid. Ge honom av vår tid. 

Trots allt det mörker och den ondska som fyller vår planet ser ut att segra, så har jag glada besked att komma med. Efter vedermödan strålar Kristi rike i full glans då Satan är bunden under tusen år. Det du, det är något att se fram emot med ytterst stor glädje och förundran. Efter den ibland så långa, dystra, kaotiska vandringen, byts vandringsstaven ut mot segersspiran, vi är hemma, äntligen hemma. 

Vi får fortsätta kampen och vänta på det vårregn som vattnar jorden. När vintern är förbi och fåglarna återvänt. När naturen åter slår ut i blom och Kristus framträder som segerkonung!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.