Fortsätt till huvudinnehåll

Från mörker till ljus

"Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner. Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket." (Ps.102:7,8)

Vid första anblick verkar detta vara en märklig text om två fåglar. Studerar vi verserna mer noggrant finner vi en människa i svår själsnöd, som utgjuter sitt inre för sin himmelske Far. Och det har vi rätt att göra. De gånger som livet känns i botten, vi är djupt deprimerade eller vi orkar inte lyfta fanan, så får vi anförtro oss åt vår Herre. 

När alla dessa meningslösa " varför " förstör nattsömnen, då får vi ropa till Gud. Vi kanske inte alltid får något tydligt svar eller upplever att Han finns hos oss, men vi får ändå bulta på dörren till hans rika förrådshus och be om hjälp. Klappar vi tillräckligt många gånger, skall han då inte öppna och gå oss till mötes.

Du kanske tänker att Gud, han har nog sina favoriter som han rikligen välsignar, men inte hör då jag dit? Det händer att vi människor kan vara så nedstämda att vi ej ser allt det goda han vill ge oss, att tvivlets tjocka töcken döljer de glädjeämnen som likväl finns. Den som någon gång övervintrat i dödsskuggans dal vet hur hopplöst allt kan vara och ibland tar det tid att återhämta sig. 

En depression är inte alltid orsakat av onda andar, vi kan vara utarbetade, allmänt trötta eller omgivna av yttre förhållanden som drar ner människan. Livet består ju som bekant inte enbart av solsken. Den grå meningslösa, trista vardagen som inte bjuder på några större överraskningar kan dra ner oss, ensamheten utan gemenskap med andra vänner, trossyskon eller människor kan göra livet grått och tungt. Matar du dig dessutom ständigt med information om hur stort avfallet eskalerat i kristenheten, hur hade du tänkt dig att se ljuset bakom ridån, klara av att ständigt konfronteras med mörka krafter? 

Innan du ropar om nåd är han redo att svara. Kan vi förnimma den stilla susningen genom nattens skugglandskap? Hur mörkt och hopplöst det än kan se ut, så finns han bakom molnen ändå. Tag din bibel och slå upp något ord till glädje för din invärtes människa. Lyssna på den inre sången som kanske finns långt inne i själen. Sången om Golgata, nåden och hans trofasthet. 

När Saul var anfäktad spelade David harpa för honom. Det lindrande de mörka tankarna. Lovsången kan också föra dig bort från hopplöshetens dimmarker, in i ljusets färgrika boning, lyfta din blick från dina bekymmer, nederlag och ovisshet till hans underbara kraftstation och ladda dina batterier med sin sötma. Glöm inte bort honom, hur du än har det.

Tänk att det finns en vän som dig älskar, dig förstår och som känner dig bra. Trygghet hos honom får du ha, Halleluja!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.