Fortsätt till huvudinnehåll

För tjugo år sedan

" För den skull skall en man övergiva sin fader och moder och hålla sig till sin hustru, och de skall då vara ett " (Matt.19:4)

För tjugo år sedan var jag i Uppsala. Mitt liv som ensamstående utbyttes mot att vi blev tillsammans, min fru och jag. Det dröjde ett halvt år innan vi förlovade oss i Köpenhamn och fem veckor senare gifte vi oss i nykterhetsföreningens gamla samlingssal utanför Östhammar. 

Mycket har förändrats då det gäller synen på äktenskap de sista decennierna. Förr var skilsmässor ovanliga, i synnerhet på landsbygden. Hur besvärligt man än hade det, hur olika man än var makar emellan; att skilja sig, nej, det gjorde man inte. 

Idag hör och ser vi ideligen hur den ene efter den andre skiljer sig. Orsakerna är många, men varje gång lika tragiskt då man väljer att inte längre vilja leva tillsammans med varandra. Att uppleva en skilsmässa är något av det smärtsammaste en människa kan vara med om, särskilt om det kommer in en ny person, en konkurrent i förhållandet. Någon som tar min plats, en annan som blir föremål för min livskamrats intresse och kärlek. 

Jag är glad över alla de som får sin relation att fungera. Det är stor nåd. Så finns det naturligtvis också äktenskap som egentligen inte borde ha instiftat alls, men vi vet hur kärleken kan vara, alldeles blind. Man ser inte längre än näsan räcker. Och det som verkade så spännande, så attraktivt , så romantiskt visade sig vara en bluff, innehållande svek och lögner. Ingenting någon vill uppleva eller genomleva. 

Från början hade Gud tänkt sig att två personer skulle leva tillsammans i ett livslångt äktenskap, något som verkligen kan vara allt annat än en dans på rosor. Att två människor skall underordna sig varandra år efter år bjuder på långt större utmaningar än de vad vi vanligtvis tänker oss.

Det berättas att den smått legendariske predikanten och Israelkännaren Hilding Fagerberg beskrev sitt eget äktenskap på följande drastiska sätt. " Då jag gifte mig, trodde jag att nu skulle jag segla in i äktenskapets lugna hamn. Istället möttes jag av ett krigsfartyg..." 

Tjugo år, och fortfarande gift, det tackar jag himlens Gud för. Men så fick jag också en hustru som varit till stor hjälp för mig under dessa år, trots att hon själv inte alltid vill höra talas om det. En idog hustru, var finner man en sådan frågar sig Salomo? (Ordspr.31:10)

Det går inte utan att vi människor ibland får krypa till korset, då vi inte alltid förstår varann eller vill foga oss efter varandras önskemål. Dock finns alltid en framkomlig väg - hur dunkel den ändå kan se ut - en förlåtelsens väg. Är du villig att förlåta? Så länge den dörren är öppen finns det hopp för framtiden.

Vi stäva mot samma stränder och sitta i samma båt. Här har du mina händer! Reskamrat, förlåt!



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.