Fortsätt till huvudinnehåll

Det korta eller det långa perspektivet?

Vad gör du om trettio år? Var bor du, vad jobbar du med, hur ser ditt liv ut? Många av oss människor tänker oss ibland långt in i framtiden. Om typ trettio år, då har jag fått det och det, blivit det och det och upplevt det och det. Det är inget fel att tänka framåt, fundera och planera, men vi måste samtidigt komma ihåg att vi vet inte hur framtiden blir. Vi har våra mer eller mindre ljusa framtidsplaner,  mer eller mindre realistiska att genomföra, och vi får både drömma och längta efter att uppnå ett mål här i livet. Ett mål som vi vill se förverkligat. 

Sedan blir det inte alltid som vi vill eller som vi hoppas på. En mängd olika händelser, tillfälligheter gör att livet ändras och ibland till och med ändrar kurs. Något inträffar som gör  att inriktningen och fokuset flyttas. En förälskelse, ett barn föds, nya utmaningar på jobbet, någon nära anhörig avlider eller du är med om en frälsningsupplevelse. Livet förändras. 

Ett liv försvinner ganska fort. Som ung känns livet långt och valmöjligheterna många. Vissa av oss ser redan då någon slags utkantad väg som man väljer att följa. Andra har ingen aning om vad man helst och egentligen vill göra av sitt liv och prövar sig fram. Men det blir inte alltid som vi tänkt oss.

Om vi för ett par år sedan vandrat runt och frågat Andersson, Pettersson och Lundström hur deras närmaste två år skulle ha sett ut, hur många av dem skulle då ha svarat att den närmaste framtiden kommer att bli drabbad av isolering, omställning av mitt sociala liv och nedstängning av kulturliv, folkfester och ordinarie gudstjänstliv. Förmodligen ingen av dem. 

Människan spår men Gud rår, det är visst och sant. Vi tror oss ofta veta så mycket om framtiden, att den blir si eller så. Många framtidsplaner blir aldrig verklighet, livets skiftningar för oss in i andra sammanhang än de vi tänkt oss eller händelser gör att livet stagnerar, faller sönder eller för oss ut i kriser som vi aldrig drömt om att skulle ske. Det långa perspektivet, blev det som vi trodde och önskade? Nej! Och varför den eller den drabbas är och förblir något av livets underliga gåta. 

Vi vet inget om morgondagen, hur ofta har vi inte hört dessa ord ringande i våra öron. Som kristna har vi ett annat tänk, ett annat sätt att se på tillvaron. Jesus kan komma. Vi ser då tillvaron utifrån det korta perspektivet. Vi vet att han kommer, men inte när. Vi bordlägger inte våra drömmar och planer, men är beredda på att det kanske inte blir som vi tänkt oss. Vi tackar Gud för livet men också för möjligheten att evakueras hem. 

Och du som läser dagens tankar och tycker eller tänker att mitt liv det blev i stort så som jag i min ungdom trott, då är jag glad om det blev så för dig. Att livet gav dig de överraskningar du ville ha .


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.