Det korta eller det långa perspektivet?

Vad gör du om trettio år? Var bor du, vad jobbar du med, hur ser ditt liv ut? Många av oss människor tänker oss ibland långt in i framtiden. Om typ trettio år, då har jag fått det och det, blivit det och det och upplevt det och det. Det är inget fel att tänka framåt, fundera och planera, men vi måste samtidigt komma ihåg att vi vet inte hur framtiden blir. Vi har våra mer eller mindre ljusa framtidsplaner,  mer eller mindre realistiska att genomföra, och vi får både drömma och längta efter att uppnå ett mål här i livet. Ett mål som vi vill se förverkligat. 

Sedan blir det inte alltid som vi vill eller som vi hoppas på. En mängd olika händelser, tillfälligheter gör att livet ändras och ibland till och med ändrar kurs. Något inträffar som gör  att inriktningen och fokuset flyttas. En förälskelse, ett barn föds, nya utmaningar på jobbet, någon nära anhörig avlider eller du är med om en frälsningsupplevelse. Livet förändras. 

Ett liv försvinner ganska fort. Som ung känns livet långt och valmöjligheterna många. Vissa av oss ser redan då någon slags utkantad väg som man väljer att följa. Andra har ingen aning om vad man helst och egentligen vill göra av sitt liv och prövar sig fram. Men det blir inte alltid som vi tänkt oss.

Om vi för ett par år sedan vandrat runt och frågat Andersson, Pettersson och Lundström hur deras närmaste två år skulle ha sett ut, hur många av dem skulle då ha svarat att den närmaste framtiden kommer att bli drabbad av isolering, omställning av mitt sociala liv och nedstängning av kulturliv, folkfester och ordinarie gudstjänstliv. Förmodligen ingen av dem. 

Människan spår men Gud rår, det är visst och sant. Vi tror oss ofta veta så mycket om framtiden, att den blir si eller så. Många framtidsplaner blir aldrig verklighet, livets skiftningar för oss in i andra sammanhang än de vi tänkt oss eller händelser gör att livet stagnerar, faller sönder eller för oss ut i kriser som vi aldrig drömt om att skulle ske. Det långa perspektivet, blev det som vi trodde och önskade? Nej! Och varför den eller den drabbas är och förblir något av livets underliga gåta. 

Vi vet inget om morgondagen, hur ofta har vi inte hört dessa ord ringande i våra öron. Som kristna har vi ett annat tänk, ett annat sätt att se på tillvaron. Jesus kan komma. Vi ser då tillvaron utifrån det korta perspektivet. Vi vet att han kommer, men inte när. Vi bordlägger inte våra drömmar och planer, men är beredda på att det kanske inte blir som vi tänkt oss. Vi tackar Gud för livet men också för möjligheten att evakueras hem. 

Och du som läser dagens tankar och tycker eller tänker att mitt liv det blev i stort så som jag i min ungdom trott, då är jag glad om det blev så för dig. Att livet gav dig de överraskningar du ville ha .