Fortsätt till huvudinnehåll

Den härliga församlingen

"Åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom som uppfyller allt i alla. " (Ef.1:23)

Ibland har jag hört frågan; Behöver jag vara med i en församling för att komma till himlen? Räcker det inte med Jesus? Hur skulle det vara om vi nosade runt kring själva frågeställningen. Behöver jag? Handlar det mest om mig eller om Honom? 

Vad är församlingen för något? En förening jag är med i som servar mig, dit jag kan gå för att få underhållning eller gemenskap, då jag trots allt betalar min medlemsavgift?  På tal om att gå, så framställs gärna frågan; vilken församling går ni i eller går ni till? Betoningen ligger gärna på att vi går till en specifik plats för  att sitta av någon timme istället för att vara med och tillföra varandra något enligt Paulus ord; när ni samlas så har var och en något särskilt att meddela, ett ord, en sång, en profetia etc. Talarstolen blir gärna reserverad åt den anställde pastorn och eliten istället för att fungera som en plattform för vittnesbördsmöten. 

Det är en förmån att kunna vara med i en levande församling. Att på så sätt kunna bidra med sitt strå till stacken. Det är inte alltid det finns någon församling på den ort vi bor som kan vara aktuell. Traditionen kanske styr och hindrar Andens liv att verka, det är främst namnkristendom kvar. Yttre former som i och för sig kan ha sitt rättmätiga värde, men där livet saknas och förväntan på Herrens närvaro inte längre prioriteras. Allt går sin fortsatta chargong, vecka efter vecka,  månad efter månad. 

Andra gånger kan främmande läror smyga sig in, ofta obemärkt och efter att ha läst väktarbloggar bestämmer man sig för att inte vara med i gemenskapen längre, rädd för att besmitta sig med något främmande. Faran blir till sist att inget " duger " längre och att allt uppfattas gå i ekumenikens tecken. Men det är skillnad på vilken ekumenik vi talar om. Jag har frälsta nådessyskon från olika sammanhang. Trots " samfundsetiketten " är vi ett i Anden med ett gemensamt mål och äger gemenskap i bönen och ordet. Sådant är dyrbart. Den ekumenik som sträcker sig över religionsgränser och bildar synkretism vill jag akta mig för. Det är inte det som Jesus ber om i sin översteprästerliga bön, då han talar om att alla skall vara ett. 

Det är rikt att kunna vara med i en församling. Och något jag tror att vår himmelske Fader vill att vi skall vara delaktiga i. Vi behöver syskon för vår andliga tillväxt och utveckling. Det är dock inte alltid som det finns en livaktig församling på den ort där vi bor, kanske inte ens i närheten och geografiska avstånd hindrar oss från att kunna vara med. För vår egen uppbyggelse finns en mängd utbud att tillgå, internet,  böcker och smord lovsång. Ändock saknas gemenskap med varandra. Den kan naturligtvis också göras digitalt, det har vi sett att kan vara ett alternativ, inte minst under det senaste årets pandemirestrektioner. Dessvärre har inte alla, inklusive undertecknad, tillräcklig datakunskap för att kunna vara med under de förutsättningarna.

Församlingen, staden på berget, lyser den i den dystra vildmarken? Ser andra att Kristus bor i  oss? Den utvalda ecclesian fortsätter sin tillvaro under kamp och strid, i glädje och sorg tills hon lyfts Herren till mötes. Minns att dödsrikets portar kan inte bli henne övermäktiga! Trots all förföljelse lever hon alltjämt. De sekulariserade krafter som opererar  kommer inte att lyckas så länge det finns ett folk som älskar och står för Jesus. Tillhör du den skaran? 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.