Mäktig psalm

Kyrkoåret går mot sitt slut. Den sista söndagen är Domssöndagen. En mäktig gammal psalm beskriver delar av det eskatologiska händelseförloppet då gravar öppnas och de döda får nytt liv igen. Måhända fnyser en och annan nutida kyrkobesökare åt domedagsförkunnelsen, menar sig ha kommit vidare på något vis för att slippa höra att Herren också är den rättfärdiga domaren som dömer rättvist och ser till hjärtats inställning gentemot Honom och hans Son. Melodin är mäktig och majestätisk, och för tankarna i riktning mot slutpreludierna av denna tidsålder. Hör;

1 Vaken upp! en stämma bjuder, som mäktig och högtidlig ljuder till alla gravars djup en gång. Vaken upp, stån upp I döda, som glömmer tidens vedermöda, i dödens dvala, tung och lång. Guds röst till eder sker, ty natten är ej mer; dagen kommer, den sista dag, den största dag. Den kommer efter Guds behag.

2 Jord och hav och himlar bäva, och Herrens änglar nedersväva; han kommer Människones Son. Djupen öppnas, bergen falla, och Adams barn församlas alla med hopp och fruktan kring hans tron. Här bliver fröjd och gråt; han skall dem skilja åt som en herde. De trogna då sin krona få, men bort de onda måste gå.

3 Jesu, dig min ankomst gläder, där jag i dina fotspår träder på törnestig, av sorger böjd. Törnet byter du i palmer och sorgerop i glädjepsalmer, ty skådar jag min grav med fröjd. När efter mödan trött, en stund jag sovit sött i dess skugga, du väcker mig  så nådelig till evig frid och fröjd hos dig.