Fortsätt till huvudinnehåll

Lyft upp era huvuden, ty då nalkas er förlossning

"Lyft upp era huvuden, ty då nalkas er förlossning" ( Luk.21:28 )

Att vi nu lever i en orolig tid tror jag att de flesta är överens om. Min kära hustru och jag blev påminda om detta när vi skulle åka till affären. Då vi skulle passera en cirkulationsplats, var vägen avstängd av polis. En bil med någon galning i hade skjutit rätt ut i tomma intet. Lyckligtvis utan att träffa någon denna gång. 

Vi behöver inte gå mer än femtio år bakåt i tiden för att inse, att det Sverige som då fanns var något helt annat mot det land vi har idag. Det folkhem som byggdes upp under efterkrigstiden är på många sätt endast ett minne blott. Inte minst på den andliga fronten har tillbakagången haft dramatiska följder. Sekulariseringen och privatreligositeten har vunnit mark. Bönehusen stängs och omvandlas till privatbostad eller möjligen till någon annan slags verksamhet, det förekommer att de blir till nöjestempel eller tillhåll för andra religioner med dess tillbedjan och dess verksamhet. 

Nu bor förvisso inte Gud i tempel gjorda av människohand, utan i hjärtat på de som vill följa och leva med honom. Och det blir allt trängre och trängre. Nu vill regeringen införa vaccinationspass för att få deltaga i större samlingar. Allt för att, som det heter, förhindra smittspridning. Vi må ha vilken åsikt vi nu än har om " att ta sprutan " , samtidigt kan vi inte blunda för att detta kommer att skapa problem för många församlingar. Skall endast vaccinerade få tillträde till gudstjänsten? Skall ett vaccinpass uppvisas som inträdesbiljett och de vilka saknar dylikt nekas att få vara med? 

Även om jag inte tror att covidsprutan är Vilddjurets märke ökar övervakningen av den enskilda individen. Våra liv blir mer och mer kartlagda av myndigheter och den som väljer att stå utanför, han skall då sannerligen straffas, var så säker. Men vi som har lagt våra liv i Mästarens händer,  vi får lyfta upp våra huvuden,  för snart nalkas vår förlossning. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.