" Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, liksom vi, dock utan synd. Låt oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid." (Hebr.4:15-16)
Den överstepräst som det syftas på i texten är Jesus. Tänk, att han är full av barmhärtighet. Han vet hur det är att vara människa. Han har erfarenhet av den stora levnadskonsten som det många gånger innebär, just detta att vara människa. Att leva i en värld där man egentligen inte hör hemma. Det är så lätt att vi människor missförstår varandra. Vi tror att vi befinner oss på samma våglängd, men i själva verket finns det en ocean emellan oss.
När vi upptäcker att så är fallet känner vi oss lätt förvånade, besvikna och uppgivna. Och vet inte riktigt hur vi skall tackla hela situationen. Vi har säkerligen alla, i mer eller mindre mån, varit med om en massa tillfällen i livet där vi blivit missförstådda, allt ifrån barnets lek med de andra kamraterna, arbetslivets skiftande utmaningar till den äkta partens oväntade reaktion. Vi som kände varandra så väl, vi som trodde att vi var bergsäkra på var vi hade varandra, och så hände det eller det. Och hela alltet känns obekvämt, främmande och overkligt.
När Jesus vandrade härnere blev han jämt missförtrodd, ifrågasatt och misstänkliggjord. Skulle den där snickarsonen, Josefs pojke, vara något märkvärdigt? Han som påstår sig att vara vår efterlängtade Messias. Skulle han, nej, jag vet inte vad jag skall tro? Prästerna i templet, de varnar ju för honom och de lär väl kunna skriften och bedöma rätt. Så gick snacket runt Jerusalem allt medan klyftan mellan " det fromma gardet" och de som med ett öppet sinne lyssnade till Jesu undervisning ökade dag efter dag, för att kulminera i påskdramats händelser.
När livet strular och inte blir så som vi tänkt, då får vi gå till honom och kasta alla bekymmer på Herren, ty han har omsorg om oss arma människor. Han förstår oss de gånger vi tycker vi är alldeles ensamma på hela denna planet att uppleva saken och situationen på ett visst sätt. Han kan dela den oöversvinnerliga glädje när livet leker och alla pusselbitar faller på plats som en dominobricka. Men han förstår också de gånger då hela livet inte är något annat än ett oigenkännligt kaos, ett upprört hav, en massa frågetecken och den enda lösningen på den ohållbara tillvaron syns vara att bli evakuerad från jordens yta, komma med hast ifrån den misär som jag tvingas leva i till det utlovade landet som flyter av mjölk och honung.
Konsten att vara medmänniska. Att stanna upp och lyssna, älska och förstå. Du kan alltid gå till Jesus med alla dina frågor och bekymmer, av vad slag det än vara må. Pröva ärligt och se vad som händer.
Du får lägga på Jesus din börda, du får tala med honom som vän. Du får bedja och böner blir hörda, du får hoppas och jubla igen.
Kommentarer
Skicka en kommentar