Fortsätt till huvudinnehåll

Skyddade i Guds mäktiga hand

" Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från  Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. " (Rom.8:38-39)

Ibland talar vi om Guds löften, att Gud har lovat oss både det ena och det andra. Men har han verkligen lovat oss en " sommaridyllisk " tillvaro  utan några som helst motgångar, problem eller besvärligheter? Då jag möter vissa kristna så verkar det nästan som om det vore så? Gud skall välsigna mig med en strålande ekonomi, en superstark hälsa, en ledande position i både företaget och församlingen, ja, på alla sätt och vis välsigna mig och mina pengar, mig och mina drömmar, mig och min höga kallelse. Motivet till Herrens agerande jämtemot personen i fråga påstås vara; ja, men han har ju råd. Förvisso, silvret och guldet är Herrens, ( Haggai2:9) och Herren gör vad honom behagar, men visar Skriftens eget vittnesbörd , att det är så som det brukar gå till. 

Seglade Paulus runt i en lustjakt med betjänter, lyxsvit och gourmet-restaurang värdig hans höga kallelse? Byggde Petrus upp ett vinstdrivande företag och varumärke omkring sin egen person? Och Johannes, tillbringade han dagarna med att spela golf, följa med aktiekursen och leva livets glada dagar, därför att Herren skulle ha råd att välsigna honom, han var ju trots allt priviligerad såsom Jesu närmaste jordiske vän?

Verkligheten såg helt annorlunda ut för apostlarna. Idel motgångar, förföljelse,  trångmål, obekvämt arbete och misstänksamhet från omvärlden stod på dagordningen och var vardagsmat. Det ovannämnda scenariot  blev aldrig deras melodi. Ändå gav de inte upp, utan utförde troget det uppdrag vilket anförtrotts dem. De visste att de var skyddade i Guds mäktiga hand.

De flesta utav oss som lever idag, lever inga liv som på något sätt påminner om apostlarnas kamp eller som speglar väckelsepionjärernas kraftmätning. Det betyder inte, att vi ej drabbas av sorger, förluster eller nederlag, inte alls, inte minst de två senaste åren vittnar om hur tufft och orättvist livet ibland är. Hur alla dessa varför ,   plågar oss i vår ensamhet och vi undrar; Herre, var finns du nu? Jag ser dig ej och känner inte din närvaro? Har du glömt mig?

Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Vågar vi tro och ta till oss detta stora löfte? Trots att vi inte förstår, begriper och ser Guds väg genom tidens och tvivlets mörka dimma! Och leva i förvissning . Saliga är de som icke se, men dock tro säger Mästaren själv. 

Hur mörkt och hopplöst det än kan se ut på livets seglats, så finns det likväl inte något som kan stå emot den kärlek som tvingade himmelens Gud att offra det dyrbaraste han hade, sin enfödde Son. Är denna frälsning även din? Säg, vågar du överlåta ditt liv åt denne Gud som inte lovar guld och gröna skogar, men att han aldrig skall lämna dig, aldrig överge dig trots hans osynliga närvaro. Trygghet och frid i en orolig tid, det önskar de flesta av oss . Den frid som Jesus ger. " Icke ger jag er den som världen giver utan min frid lämnar jag efter mig." (Joh.14:27) Skyddade i Guds mäktiga hand.

Jag vet en frid som varar när annat allt förgås, för guld den kan ej finnas, för penningar ej fås. Det är en dyrköpt gåva utav vår Fader kär. Den friden Jesus är, den friden Jesus är!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.