Människan är inte odödlig

"Du död, var är din seger, du död, var är din udd?" (1Kor.15:55)

Igår kväll skedde en trafikolycka nere i Skåne, och än en gång besannades människans dödlighet. Trots två säkerhetsvakter och ett trafiksäkert fordon kunde inte dödsolyckan avvärjas. Konstnärsrebellen Lars Wilks liv fick ett abrupt slut. 

Om vi för en vecka sedan skulle ha gjort en gallupundersökning och frågat allmogen hur de tror att Lars Wilks död skulle ha gått till, torde svaren kanhända blivit; i ett attentat arrangerat av religiösa extremister, han blev mördad eller möjligen att han led av någon sjukdom, corona eller dylikt. En trafikolycka med säkerhetsvakter i en krocksäker bil skulle knappast varit något standardsvar. I skrivandets ögonblick känner vi inte till de verkliga orsaker som ligger bakom och undviker på det bestämdaste all konspirationsteori. 

Hur säkert vi än tror att vi sitter på denna planet kan döden överraska oss. Förr var döden nästan ett "vanligt inslag" i hemmet, något som inträffade med jämna mellanrum. En objuden "gäst" Idag tror många att de är fullkomligt odödliga. Vi har blivit så förnuftiga, vi sköter vår kroppsliga hälsa väl, gör regelbundna läkarbesök och ägnar inte en sekund åt att det knappt ens är möjligt att jag skulle dö. Någon gång i framtiden kanske, men dit är det väldigt långt. 

Så lamslår ett osynligt virus en hel värld och döden blir plötsligt närvarande mitt ibland oss. När samhället på nytt öppnar upp, hur går våra tankar då? Blir vi "odödliga" igen? 

Vi tror så ofta vi kan förutspå världen och våra egna liv. Trodde Lars Wilks att det var livets sista åktur för hans del, då han stängde bildörren och chaufför satte bilen i rörelse? Knappast. Förmodligen kände han sig rätt trygg bland sina livvakter. De hade ju gjort så många bilresor förut.

Samtidigt får vi vara försiktiga med att utdöma någon form av straff i egenskap av en trafikolycka därför att han profanerat det heliga. Vi kristna slår inte vakt om det som är heligt så som vissa muslimer gör. Vi knyter ihop näven i byxfickan, biter ihop och vandrar vidare. En tyst protest. 

Som jag sagt förut, men det tål att upprepas; vi har nuet, morgondagen ligger hos Herren. Idag kan vi få frid, glädje och gemenskap med Jesus Kristus.