Fortsätt till huvudinnehåll

Människan är inte odödlig

"Du död, var är din seger, du död, var är din udd?" (1Kor.15:55)

Igår kväll skedde en trafikolycka nere i Skåne, och än en gång besannades människans dödlighet. Trots två säkerhetsvakter och ett trafiksäkert fordon kunde inte dödsolyckan avvärjas. Konstnärsrebellen Lars Wilks liv fick ett abrupt slut. 
Om vi för en vecka sedan skulle ha gjort en gallupundersökning och frågat allmogen hur de tror att Lars Wilks död skulle ha gått till, torde svaren kanhända blivit; i ett attentat arrangerat av religiösa extremister, han blev mördad eller möjligen att han led av någon sjukdom, corona eller dylikt. En trafikolycka med säkerhetsvakter i en krocksäker bil skulle knappast varit något standardsvar. I skrivandets ögonblick känner vi inte till de verkliga orsaker som ligger bakom och undviker på det bestämdaste all konspirationsteori. 
Hur säkert vi än tror att vi sitter på denna planet kan döden överraska oss. Förr var döden nästan ett "vanligt inslag" i hemmet, något som inträffade med jämna mellanrum. En objuden "gäst" Idag tror många att de är fullkomligt odödliga. Vi har blivit så förnuftiga, vi sköter vår kroppsliga hälsa väl, gör regelbundna läkarbesök och ägnar inte en sekund åt att det knappt ens är möjligt att jag skulle dö. Någon gång i framtiden kanske, men dit är det väldigt långt. 
Så lamslår ett osynligt virus en hel värld och döden blir plötsligt närvarande mitt ibland oss. När samhället på nytt öppnar upp, hur går våra tankar då? Blir vi "odödliga" igen? 
Vi tror så ofta vi kan förutspå världen och våra egna liv. Trodde Lars Wilks att det var livets sista åktur för hans del, då han stängde bildörren och chaufför satte bilen i rörelse? Knappast. Förmodligen kände han sig rätt trygg bland sina livvakter. De hade ju gjort så många bilresor förut.
Samtidigt får vi vara försiktiga med att utdöma någon form av straff i egenskap av en trafikolycka därför att han profanerat det heliga. Vi kristna slår inte vakt om det som är heligt så som vissa muslimer gör. Vi knyter ihop näven i byxfickan, biter ihop och vandrar vidare. En tyst protest. 
Som jag sagt förut, men det tål att upprepas; vi har nuet, morgondagen ligger hos Herren. Idag kan vi få frid, glädje och gemenskap med Jesus Kristus. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid