Fortsätt till huvudinnehåll

Kan lidandet vara något gott?

Dagens tankar står Martti Simojoki för. Han skriver;
"De, som efter Guds vilja få lida, de må anbefalla sina själar åt sin trofaste Skapare, allt under det att de göra, vad gott är." (1Petr.4:19)

Vi flyr undan lidandet. Vi tror att tiden går förlorad för den lidande. Han är onyttig och onödig. Och dock visar redan erfarenheten att lidande människor ofta har betytt mest för andra.
Det bästa exemplet på detta är Herren Kristus själv. Vem har lidit en sådan bedrövelse som han! Och just som den lidande Herren är han kärast för oss. 
Kristus led därför att "skrifterna skulle besannas", att allt skulle bli fullbordat. Han utförde Guds vilja då han led. Han var lydig intill döden. Det fanns inget annat sätt att utföra den uppgift han hade fått av Fadern. Han måste lida.
Vi borde tänka oftare på detta, då lidandet - stort eller litet - möter oss. Lidandet är en förtroendeuppgift, som Gud har anförtrott oss. Han har reserverat de tyngsta bördorna åt de sina. Då man gör Guds vilja, får man oftast gå just genom lidande, bedrövelse, kors och prövning. Låt oss inte fordra att få veta, till vad Gud ämnar använda det lidande han gett oss. Låt oss be om att kunna ödmjuka oss mitt i bedrövelsen för att utföra vår del. Herren ansvarar nog för resten. Han vet, till vad han brukar vår prövning. 
Vi skulle hellre tjäna Herren på något annat sätt. Det skulle vara trevligare att göra något som ser nyttigare ut, något som man kunde pröva sin förmåga  på och sina möjligheter. Men kanske Gud har bestämt en annorlunda uppgift för mig, den lidandet lott. Genom att lida uppfyller man Herrens vilja i de allra svåraste avseenden. 
Ni som lider i det tysta,  ni är i arbete för Herren! Ert liv går inte till spillo, om ni ber att  i ert lidande få uppfylla Herrens vilja."
 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.