Fortsätt till huvudinnehåll

Källan som släcker den brännande törsten

"En ström går fram, vars flöden ger glädje åt Guds stad" (Ps:46:5)

Vi talar och sjunger ibland om källan, vars djup räcker långt ner, där det klara, kalla silverklara vatten finns. Det vattnet som släcker den mest brännande törst. Och som ger liv, svalka och vederkvickelse åt trötta pilgrimmer. 
Under de heta ökenvandringar patriarken Abraham gjorde fann han källor i öknen, livgivande oaser som blev honom till glädje och som uppfriskade hans trötta vandring. Vad gott måste inte det kalla, friska vattnet ha smakat medan svettpärlorna droppade ner från pannan.

Du har kanske någon riktigt varm sommardag druckit en kall dricka som gett dig mersmak. Och som du upplevt läskande, frisk och nästan gudomlig, eftersom din kropp var i behov av vätska. Trots att du druckit några glas skriker kroppen efter mer, och allt efter det att temperaturen i kroppen sjunker  infaller sig en känsla av välbehag. Din törst har släckts och du har återfått nya krafter.

Så är det också på det andliga området. Vi kan bli själsligt törstiga efter Andens närvaro, efter den livgivande kraft som vi varit i kontakt med tidigare och som mättat oss med sitt goda , de gånger som vardagens påfrestningar blivit oss närapå övermäktiga. Alla plikter, måsten, förväntningar tär på oss, hur skall vi orka? Gode Gud, hjälp oss! 

Då finns denna källa som vi med fröjd kan ösa ur och släcka den själsliga törst vars flöden sträcka sig långt, långt bort från vardagens jäkt, brus och krav. 

Den som dricker av det vatten som jag giver, han ska aldrig mer törsta, tror du det? Sade Jesus till den samaritiska kvinnan vid Sykars brunn där han satt sig ned, trött efter den långa vandringen. Denna källa får också vi, du och jag, dricka utav tills vår törst blir släckt. Det är inte enbart judarna som har monopol på det himmelska vattnet, utan vi hedningar få också vår beskärda del. Så kom nu till källan, Jesus Kristus och låt honom släcka törsten. 
 
Källa så klar Vatten du har Tidernas torka aldrig dig når O, huru väl, där är ro för min själ  Vila mitt trötta hjärta där får.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid