Källan som släcker den brännande törsten

"En ström går fram, vars flöden ger glädje åt Guds stad" (Ps:46:5)

Vi talar och sjunger ibland om källan, vars djup räcker långt ner, där det klara, kalla silverklara vatten finns. Det vattnet som släcker den mest brännande törst. Och som ger liv, svalka och vederkvickelse åt trötta pilgrimmer. 

Under de heta ökenvandringar patriarken Abraham gjorde fann han källor i öknen, livgivande oaser som blev honom till glädje och som uppfriskade hans trötta vandring. Vad gott måste inte det kalla, friska vattnet ha smakat medan svettpärlorna droppade ner från pannan.

Du har kanske någon riktigt varm sommardag druckit en kall dricka som gett dig mersmak. Och som du upplevt läskande, frisk och nästan gudomlig, eftersom din kropp var i behov av vätska. Trots att du druckit några glas skriker kroppen efter mer, och allt efter det att temperaturen i kroppen sjunker  infaller sig en känsla av välbehag. Din törst har släckts och du har återfått nya krafter.

Så är det också på det andliga området. Vi kan bli själsligt törstiga efter Andens närvaro, efter den livgivande kraft som vi varit i kontakt med tidigare och som mättat oss med sitt goda , de gånger som vardagens påfrestningar blivit oss närapå övermäktiga. Alla plikter, måsten, förväntningar tär på oss, hur skall vi orka? Gode Gud, hjälp oss! 

Då finns denna källa som vi med fröjd kan ösa ur och släcka den själsliga törst vars flöden sträcka sig långt, långt bort från vardagens jäkt, brus och krav. 

Den som dricker av det vatten som jag giver, han ska aldrig mer törsta, tror du det? Sade Jesus till den samaritiska kvinnan vid Sykars brunn där han satt sig ned, trött efter den långa vandringen. Denna källa får också vi, du och jag, dricka utav tills vår törst blir släckt. Det är inte enbart judarna som har monopol på det himmelska vattnet, utan vi hedningar få också vår beskärda del. Så kom nu till källan, Jesus Kristus och låt honom släcka törsten. 

 

Källa så klar Vatten du har Tidernas torka aldrig dig når O, huru väl, där är ro för min själ  Vila mitt trötta hjärta där får.