Fortsätt till huvudinnehåll

Himmelriket är nära

"Där ni går fram skall ni predika och säga: Himmelriket är nära!" (Matt.10:7)

När Jesus sände ut sina lärjungar sa han dessa ord; Himmelriket är nära.! Då vände han sig i första hand till judarna, att de skulle missionera bland sina egna. Hur gick det? Ja, mottagligheten blev inte alls som man kunde tro. Först måste Messias lida, dö och uppstå innan Himmelriket  kunde så att säga konfirmeras. 
Efter att missionsbefallningen kom att innefatta även oss hedningar gäller den för alla folk, Kristi famn står öppen för jude och grek, man och kvinna, fattig och rik, svart och vit, ung och gammal. Alla är vi bjudna till Lammets stora bröllopsfest. Men Himmelriket är inte endast en avlägsen tillvaro någonstans i ett oändligt universum, där evigheten tar vid, Himmelriket kan redan här och nu levas i tron på den uppståndne genom att sprida Kristi väldoft  omkring oss på den plats där vi går fram. 
Då det gäller fortsättningen av det uppdrag som Mästaren bad lärjungarna att utföra kommer vi till korta, det heter nämligen:  bota de sjuka, väck upp de döda, gör spetälska rena, driv ut onda andar. (Matt.10:8) Denna verksamhet passar inte in i vår västerländska, sostifikerade kultur. Vi anser oss alltför kloka för att utföra helbrägdagörelseböner, andeutdrivning och tecken och under mitt i vardagen, bland familj, arbetskamrater och kompisar. Kristendomen hör hemma i kyrkan, gärna lite sakral, torr och tråkig. Men det var ju inte så som Jesus hade tänkt. Han talade om den tro som övervinner världen. Om efterföljelse, lärjungaskap och överlåtelse.
Vi talar och sjunger; åter  till ordet men vågar vi då tillämpa det uppdrag som Jesus ändå sa, även då det går emot allt vad det naturliga förståndet säger. Våga vandra i tro. Och kanske då få se mer utav detta gåtfulla något, som kallas för Himmelriket. 

Fattiga ger han sin rikedom Läker den slagnes sår. Själ som var bunden, trött och tom Frihet och glädje får. Himmelriket är nära!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.