Fortsätt till huvudinnehåll

Storm eller stiltje?

"Då lade sig havets raseri". (Jona 1:15)

Är det någon biblisk gestalt som jag kan känna igen mig i är det profeten Jona. En man vi egentligen inte vet så jättemycket om. Han var på flykt undan Herrens ansikte. Istället för att bege sig dit han skulle, till den stora staden Nineve klev han ombord på ett skepp med destinationen Tarsis, som förmodligen låg i nuvarande Spanien, för att komma så långt bort som möjligt det uppdrag som blivit honom anförtrott.
 På liknande sätt är det för oss ibland, vi får ett uppdrag men flyr iväg på våra egna vägar , gör upp våra egna planer utanför vad som innerst inne är den väg vår himmelske Far tänkt för dig och mig. Varför Gud nödvändigtvis ville ha just Jona att åka till  Nineve, det finns det säkert olika teorier om,  men vad som lyfts fram i berättelsen handlar mer om att en hård storm uppstod ute till havs allt medan Jona låg tryggt och sov nere I kabin. De andra passagerarna bad till sina gudar medan man kastade alla lösa föremål överbord. De förskräcktes då de fick höra hur Jona hade agerat och man beslöt efter överläggningar i det starka ovädret att kasta Jona överbord. D å  l a d e  s i g  h a v e t s  r a s e r i! 
Min vän, hur har du det på din livsseglats? Är det stiltje eller blåser det full storm? Lever du i Herrens vilja eller har du löst biljett på ett fraktfartyg som satt kursen mot undergång bland de mörka dolda skären, i tro på att den stora fisken skall komma dig till undsättning  vid ett dramatiskt skeppsbrott. Är du på den plats i livet som Gud har ställt dig på eller kämpar du för att fly undan Herrens ansikte, in på en olycksväg som leder dig längre bort från gemenskapen, friden och härligheten hemma hos Far. 
Efter tre dagar i fiskens buk kastade den på Herrens befallning upp Jona på land. Och han gick och predikade bot och bättring till den stora staden. Och invånarna lyssnade och omvände sig. Ibland hör vi frågan; finns det några profetröster i landet? Är vi villiga både till att lyssna och lyda, bedja och vaka, gå och stå, offra och försaka? 
Hur är det inombords? Seglar du innanskärs i de lugnaste vattendrag där den inre harmonien fått ankarfäste? Där den porlande källan flödar fram med nytt liv till Ande, kropp och själ. Eller rör du dig alltjämt ute på böljan, på den stormfyllda ocean där de skyhöga vågorna piskar i den ångestfulla natt med krafter så starka att de skymmer den blinkande fyrens ljus? 
Finns det något i ditt liv som du måste kasta överbord för att havets raseri skall stillas? Något som stör din relation med levande Gud? Vi tänker ibland på Petrus, hur han sjönk då han gick på vattnet, men glömmer att han gick i alla fall några steg. Han gjorde det som var omöjligt med Herrens hjälp då han såg på Jesus. Vågar vi göra detsamma? 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid