Storm eller stiltje?

"Då lade sig havets raseri". (Jona 1:15)

Är det någon biblisk gestalt som jag kan känna igen mig i är det profeten Jona. En man vi egentligen inte vet så jättemycket om. Han var på flykt undan Herrens ansikte. Istället för att bege sig dit han skulle, till den stora staden Nineve klev han ombord på ett skepp med destinationen Tarsis, som förmodligen låg i nuvarande Spanien, för att komma så långt bort som möjligt det uppdrag som blivit honom anförtrott.

 På liknande sätt är det för oss ibland, vi får ett uppdrag men flyr iväg på våra egna vägar , gör upp våra egna planer utanför vad som innerst inne är den väg vår himmelske Far tänkt för dig och mig. Varför Gud nödvändigtvis ville ha just Jona att åka till  Nineve, det finns det säkert olika teorier om,  men vad som lyfts fram i berättelsen handlar mer om att en hård storm uppstod ute till havs allt medan Jona låg tryggt och sov nere I kabin. De andra passagerarna bad till sina gudar medan man kastade alla lösa föremål överbord. De förskräcktes då de fick höra hur Jona hade agerat och man beslöt efter överläggningar i det starka ovädret att kasta Jona överbord. D å  l a d e  s i g  h a v e t s  r a s e r i! 

Min vän, hur har du det på din livsseglats? Är det stiltje eller blåser det full storm? Lever du i Herrens vilja eller har du löst biljett på ett fraktfartyg som satt kursen mot undergång bland de mörka dolda skären, i tro på att den stora fisken skall komma dig till undsättning  vid ett dramatiskt skeppsbrott. Är du på den plats i livet som Gud har ställt dig på eller kämpar du för att fly undan Herrens ansikte, in på en olycksväg som leder dig längre bort från gemenskapen, friden och härligheten hemma hos Far. 

Efter tre dagar i fiskens buk kastade den på Herrens befallning upp Jona på land. Och han gick och predikade bot och bättring till den stora staden. Och invånarna lyssnade och omvände sig. Ibland hör vi frågan; finns det några profetröster i landet? Är vi villiga både till att lyssna och lyda, bedja och vaka, gå och stå, offra och försaka? 

Hur är det inombords? Seglar du innanskärs i de lugnaste vattendrag där den inre harmonien fått ankarfäste? Där den porlande källan flödar fram med nytt liv till Ande, kropp och själ. Eller rör du dig alltjämt ute på böljan, på den stormfyllda ocean där de skyhöga vågorna piskar i den ångestfulla natt med krafter så starka att de skymmer den blinkande fyrens ljus? 

Finns det något i ditt liv som du måste kasta överbord för att havets raseri skall stillas? Något som stör din relation med levande Gud? Vi tänker ibland på Petrus, hur han sjönk då han gick på vattnet, men glömmer att han gick i alla fall några steg. Han gjorde det som var omöjligt med Herrens hjälp då han såg på Jesus. Vågar vi göra detsamma?