Fortsätt till huvudinnehåll

Mycket förmår en rättfärdig mans bön

"Mycket förmår en rättfärdig mans bön då den bedes med kraft" (Jak.5:16)


En av de vägar vi har för att komma inför Gud är genom bönen. Vi har rätt att bedja. Hur bör vi bedja? I Ande och sanning! Åkalla honom medan han är nära. Söken honom medan han låter sig finnas. 

Vi har med största sannolikhet upplevt, både att vi fått bönesvar, att bönesvaret dröjer och att bönesvaret uteblir. Vår himmelske Fader ger oss det vad vi behöver. När vi är behov så ger han oss goda gåvor, inte alltid det som vi vill ha, utan det som är nyttigt för oss. 

Ofta vill vi ha bönesvar direkt, utan att behöva dröja eller vänta. Det skall helst ske i vår tid, på våra villkor. Istället kommer bönesvaret efter Guds tidtabeller, något som inte alltid är så lätt för oss att förstå. Och att vi inte alltid får det vi ber om får vi innerligt tacka Gud för. Vi kan ju som bekant vara ganska köttsliga av oss.

Jakob hänvisar till profeten Elia i sitt brev, då han skriver om bönen. Elias har ingen egen bibelbok i Gamla Testamentet, ändå är han en av de mest ihågkomna. Och en av förebilderna till den kommande Messias! 

Mycket förmår en rättfärdig mans bön då den bedes med kraft. Inte många av oss har samma kontakt med himlens Gud som Elia hade. Och den kraftmätning som skedde på Karmels berg är ett mandomsprov i tro. 

Elia är lik Melki-Sedek i det avseendet att hans härstamning är okänd. Hans förfäder känner vi inte till. Även hans himmelsfärd liknar inget annat bibeln talar om, då han i en eldsvagn hämtades hem och om han verkligen dog eller inte är också höljt i dunkel.

Att ha en tro som Elia och verkligen våga tro, vill och vågar vi? Att Gud inte överger eller struntar i oss trots att han ibland döljer sig. Att vi håller ut I bön trots att svaret dröjer och vi inte förstår Hans gåtfulla vägar. 

Elias Gud vårt rop besvara; Sänd din eld, sänd din eld, sänd din eld. Hjälp oss att vi må redo vara! Sänd din eld, sänd din eld, sänd din eld. Att helt förbränna syndens spår o låt din härlighet bli vår! Från våra hjärtan bönen går: sänd din eld, sänd din eld, sänd din eld!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.